– Det är så fint här. Vi klipper gräset och gör fint, så det är ju inte roligt, säger Österåkersbon Tomie Arvert och visar runt i området Prästtorpet, cirka 1,5 kilometer öster om Kulla vägskäl.

Förödelsen är fullständig.

Överallt har vildsvinen bökat upp gräsmattan, även alldeles utanför Tomies köksfönster, i jakt på goda rötter och maskar.

– Det ser för jävligt ut. Många säger att de gillar äpplen men de har inte ätit alls av fallfrukten, säger han.

Lampor och ljud

Det började i oktober.

– Det aldrig hänt tidigare, någonsin. I början var det mest på natten, 01-05, men sedan började de komma på kvällen också, trots att det är mer folk ute då.

– Jag kom ut från stugan vid sju-åtta på kvällen. Då rasslade de i väg. De var bara tre meter ifrån mig, berättar Tomie.

Hur känns det?

– Ja alltså, de är ju väldigt skygga. Men damerna tycker att det är obehagligt, och de är inte skygga jämt.

Det är heller inte bara Tomies tomt som bökats upp. Grisarna letar mat i marken på de andra tomterna i grannskapet också och har till och med hunnit skapa en egen stig in på området som Tomie och grannen Ingemar Berg visar.

– Man tror ju inte att det ska gå så fort att böka upp marken, säger Ingemar eftertänksamt.

– Det är inte lätt att lägga tillbaka de där tuvorna.

Själv är han lyckligen förskonad eftersom han råkar ha staket runt sitt hus.

Sedan invasionen började har Tomie har provat olika metoder för att skrämma bort vildsvinen, men utan större framgång: Tända lampor på kvällen och att ha radion på högt:

– Det funkar något dygn, men de vänjer sig otroligt fort, säger han.

Han har också vänt sig till kommunen:

– De sa bara ”Vi har inte med det att göra, det är inte vår mark”.

I stället fick han veta att den angränsande skogen där vildsvinen håller till tillhör kyrkan.

Fått hjälp av barnbarnen

Men att ta reda på vem i kyrkan som har ansvar tog betydligt längre tid berättar han.

Totalt beräknar han att det tagit honom fyra veckor och 20-25 samtal ”kors och tvärs” för att få rätt på vem som kan hjälpa honom.

Han har även pratat med polisen som bara kunde bekräfta att hela kommunen är full med vildsvin.

Det visade sig till slut att jakträtten på kyrkans mark tillhörde en man som i sin tur överlåtit den till sin son.

Sonen i sin tur hade inte möjlighet att jaga vildsvinen just nu, men kan möjligen göra det i vinter. Kanske.

Fast andra jägare har faktiskt också försökt ge sig på grisarna, i två omgångar för två veckor sedan, berättar Tomie.

Resultat: En skjuten årsgris.

– Men då är vildsvinen tillbaka efter en halvtimme.

För att få bättre koll på grisarna har Tomies barnbarn satt upp två kameror på huset som filmar djurens framfart.

Har du något hopp om framtiden?

– Framtiden? Det är väl bara att låta tiden gå och hoppas att området blir kvar och att det någon gång skjuts av ordentligt.