Min lokala hjälte

Torbjörn från Fittja besegrade Everest

Den obligatoriska flaggbilden på toppen.
Den obligatoriska flaggbilden på toppen.
Fredagen den 29 mars lämnade Torbjörn Hällström Sverige för att ge sig ut på sitt livs äventyr. För knappt två veckor sedan nådde han målet – toppen av Mount Everest, världens högsta berg.

När Lokaltidningen Mitt i når Torbjörn Hällström har han bara någon timmes vandring kvar innan äventyret slutligen är över. Han är på väg ner mot flygplatsen i Lukla, känd som världens farligaste, och planet tillbaka till Nepals huvudstad Katmandu. Det har gått en knapp vecka sedan han blickade ut från toppen av Everest, 8 848 meter över havsytan. 48-åringen, som växte upp i Fittja, är den äldste svensk hittills som nått dit – och den första från Botkyrka.

– Jag var i oerhört bra fysisk form. Fick jag inga skador eller sjukdomar viste jag att jag skulle fixa det, säger Torbjörn.

Ändå var han nära att stoppas, av en faktor som inga förberedelser kan påverka – Himalayas ombytliga väder. När Torbjörn och hans grupp på ytterligare sju klättrare hade nått det sista lägret 850 meter från toppen, svängde det lugna vädret om till oväder med kraftiga vindar.

– Vi skulle ge oss i väg tio på kvällen. Klockan fem i tio när vi stod påklädda och klara fick vi besked om att vi måste vänta. Att vänta ett dygn på 8 000 meter är rätt tufft. Då blev jag orolig, berättar Torbjörn.

Det blev totalt två dagar och två nätter i lägret, mitt i ”Dödens zon”. På så höga höjder är luften så syrefattig att det är en utmaning för kroppen bara att sitta ner och vila. Många klättrare har inte klarat utmaningen.

– Man kliver bokstavligen över lik. Ska man göra det här får man räkna med att se döden i vitögat, säger Torbjörn.

Men slutligen mojnade vinden och gruppen kunde ge sig av.

– När vi var på väg upp dog vinden. Det var helt vindstilla. Helt otroligt, det kändes som att gå omkring i en kuliss, en studio. Det kändes inte riktigt.

Toppen nåddes klockan 03.10 på natten, lokal tid. Fullmånen lyste över Himalaya.

– Jag trodde att jag skulle få tårar i ögonen. Men jag hade en ung sherpa med mig som inte hade gjort Everest innan. Han var i sämre form än jag, och jag fick ta hand om honom. Så jag missade ögonblicket lite när jag kom till toppen. Jag brydde mig mer om hur han mådde, säger Torbjörn.

Nu återstår att ta flyget hem till familjen. Men framöver väntar nya äventyr.

Närmast planerar han att simma till Finland. Och i framtiden hoppas han nå högre höjder än Mount Everest.

– Jag ska ut i rymden också. Men det får vänta tio år.

Trekken mot Mount Everest bjuder på en tuff men andlöst vacker vandring ovan molnen.