Trädmonstrets skapare träder fram

Max Ronnersjö, Galleri Nordenhake, Upphovsmakare till "Trädmonstret".
Konstnären Max Ronnersjö säger att han ofta utgått från sånt som funnits nära omkring honom i sin konst.
Trädmonstret som både är en skräckinjagande och färggrann syn i korsningen Drottningholmsvägen/Åkeshovsvägen i Bromma.
Trädmonstret som både är en skräckinjagande och färggrann syn i korsningen Drottningholmsvägen/Åkeshovsvägen i Bromma.
Att det var konstnären Max Ronnersjö som målade det ökända trädmonstret i Bromma för över 15 år sen är det få som vet. Nu berättar han hur det gick till, vad han gör idag – och varför han tycker att det är hans bästa konstverk.

– Jag kallade den nog ”Gapet”, alltid. Trädgapet.

Det säger Max Ronnersjö om det han målade på ett träd längs Drottningholmssvägen vid Brommaplan, på väg hem sent en kväll 2003.

Idag, 2019, tar han emot oss i ett galleri mitt i stan. En lokal med enorma rum, fläckfria pärlvita väggar och tak, där långsmala lampor hänger i en fyrkant och tycks kasta ljus över varje yta som finns. Känslan påminner lite om att få solterapi. Här och var står konstverk på väg att packas upp inför nästa utställning.

Han visar vägen längre in i lokalen till kontoret där det inte ekar lika mycket.

– Jag är uppvuxen där i Bromma, vi flyttade dit när jag var 4. Från att jag såg den första gången minns jag att vi pratade om den som ett gap i familjen, för det såg ut som det redan utan att vara målad, säger han.

Positivt att den fått eget liv

För att friska upp minnet inför intervjun har han pratat med en av kompisarna som var med den natten när målningen föddes.

– Vi hade varit på en fest innan och när vi var på väg hem så bestämde vi att ”nu drar vi hem till mig och hämtar färg och målar den där”. Så då gjorde vi det, en grupp på tre, mitt i natten.

Max Ronnersjö, Galleri Nordenhake, Upphovsmakare till "Trädmonstret".

”Jag kan tänka mig att det är många barn som sitter i baksätet på bilar och har den som ett kollektivt minnesmärke” säger Max Ronnersjö.

Konstverket är gjort med pensel och akrylfärg, och behövde bättras på fem-sex år senare när det börjat blekna. Bara för några är sen bättrades det på igen av någon annan, för honom okänd person.

Men han tar inte illa upp, säger han. Tvärtom är det en del av tjusningen med offentliga gatukonstverk, att de får ett eget liv och att andra kan ta vid och fortsätta.

Även om han nu träder fram vill han inte att det blir för mycket fokus på honom, utan är noga med att påpeka att han bara råkar vara den som målade gapet först. Han vill istället lyfta fram det kollektiva, det gemensamma.

”Har blivit en del av vårt undermedvetna”

Att målningen har blivit en sån snackis har han några olika teorier kring.

– Dels placeringen, positionen av det där trädet är så perfekt. Extremt mycket trafik. Så det finns något element också att den där trädgubben skriker av alla avgaser. Jag kan tänka mig att det är många barn som sitter i baksätet på bilar och har den som ett kollektivt minnesmärke.

Max Ronnersjö har själv jobbat med skolklasser och visat trädgapet för dem när de gått förbi. Foto: Ida Leveby Andersson

Max Ronnersjö har själv jobbat med skolklasser och visat trädgapet för dem när de gått förbi. Foto: Ida Leveby Andersson

Max Ronnersjö har själv jobbat med skolklasser och visat trädgapet för dem när de gått förbi, och tror att det blivit en del av vårt undermedvetna.

Han blir tyst en stund, funderar.

– Därför är det nog mitt bästa konstverk.

Har alltid jobbat med det som varit nära

Idag är han fortfarande konstnär, och jobbar även med allt omkring konst. Alltifrån att kurera utställningar, transportera, och packa. Hela infrastrukturen. Just nu gör han konstverk av det som blir över när konst packas upp – tejpbitar, datumstämplar och andra klistermärken.

– Jag har tänkt mycket på det i efterhand, att jag ofta jobbar mycket med det som finns runt omkring mig. Som med gapet som jag gick förbi ofta och tänkte mycket på.

Max Ronnersjö, Galleri Nordenhake, Upphovsmakare till "Trädmonstret".

Konstverk av återvunna tejpbitar, datumstämplar och klistermärken från annan konst som packats upp.

Han berättar att han jobbade som servitör ett tag, och under den tiden gjorde mycket konst inspirerad av det. Han visar ett foto där han håller i över tjugo vinglas, som ett stort knippe av kristall.

Att göra konstverk i offentligheten har han fortsatt med, bland annat med staplade stentorn. Men inte med fler trädmonster.

– Det tycker jag också är viktigt, att inte slå mynt av det. Det skulle inte bli samma tjusning om du skulle känna igen uttrycket på andra.

På frågan om sin favoritkonstnär säger han först Duchamp:

– Men det där förändras väldigt mycket. Man vill alltid ha coola eller passande svar, men då nämner jag hellre den anonyma konstnären och det gemensammas konst.