Trappor fulla av historier

Lena Kallenberg i Söderbergs trappor, döpt efter en gammal strumpfabrikör.
Lena Kallenberg i Söderbergs trappor, döpt efter en gammal strumpfabrikör.
Kufiska kvastmakare, rumlande sjömän och en tvättäkta strump­fabrikör. Alla har de knatat upp och ner i Söders trappor.

Nu avslöjas historierna bakom trapporna i en ny bok.

Gömd bakom blommande syrenbuskar slingrar sig den lilla trätrappan med det kufiska namnet – tätt förbi författaren Per-Anders Fogelströms gamla hus.

Här snubblade överförfriskade sjömän hem efter att ha tagit en sup för sina sista slantar, eller ”styver”.

Stamkrogen de besökte var ett ljusskyggt ställe av samma kaliber som ”Pungpinan” i Skarpnäck och ”Fördärvet” på Långholmen och gick under det passande namnet ”Sista styvern” – därav Sista Styverns trappor.

– Det finns en spännande historia bakom varje trappa. Från början var det mest slingrande stigar här eftersom Södermalm var så brant, men på medeltiden började stigarna ersättas av trappor, säger författaren och trappexperten Lena Kallenberg.

De är smala och vindlande, en del halvt dolda av växtlighet och några lite skamfilade och nötta av generationers fötter. Många av trapporna på Söder är i trä men här och var finns gedigna stentrappor, som till exempel den där Albert Engström spankulerade.

Lena Kallenberg har skrivit boken ”Trappa upp och trappa ner” där hon samlat skrönor och lustiga anekdoter bakom ett 30-tal olika trappor och menar att det är en bortglömd kulturhistorisk skatt.

– Jag är uppvuxen på Söder och har länge velat berätta om trapporna där jag lekte som barn. Ofta är de inte ens utmärkta på kartor utan man måste ge sig ut och leta efter dem, säger hon.

Ett exempel är Stockholms innerstads längsta trappa – 144 trappsteg lång – som ligger ett stenkast från Sista Styvern, mitt emot Foto­grafiska museet. Inte många vet att den kallas för Söderbergs trappor efter en strumpfabrikör som behövde en behändig väg att transportera material till sin textilfabrik på Katarinaberget.

– Båtarna kom in i hamnen med garner och tyger och då byggdes trapporna så man kunde frakta materialet uppför berget, säger Lena Kallenberg.

En annan doldis finns bland de faluröda stugorna och bevarade 1700-talskvarteren kring Åsöberget och Åsögatan. Mitt ibland försommarfagra trädgårdar, med vidsträckt utsikt över vattnet, ligger Kvastmakartrappan – en gång ett av Söders fattigaste områden.

– Man vet att det bodde kvastmakerskor här i backarna, tanter och gubbar som tillverkade kvastar av ris och sålde. Det var deras levebröd, säger Lena Kallenberg.

På organisationen Trappfrämjandet, som vurmar för att få folk att röra på sig mer genom att gå i trappor, tycker man det är en kul idé att fler får upp ögonen för Söders klenoder.

– Här finns allt ifrån fina trappor till ordentliga klätterväggar, det är en otrolig blandning. Att röra sig i trappor ger en viktig vardagsmotion, säger grundaren Ingemar Albertsson.

I augusti har Lena Kallenberg guidade turer i Stadsmuseets regi. Då ska hon visa flera av sina favorittrappor. Men de som deltar behöver inte vara rädda att ta ut sig.

– Det finns ett stort intresse för stadsvandringar och historia. Jag har valt ut några trappor, men man kommer inte att behöva springa upp och ner i dem, det kan bli lite jobbigt i längden även om man får jättebra kondis, säger hon.