Tre unga Tyresöbor dog i missbruk

Snart har det gått ett år sedan Lotta Granholms son Fredrik dog i en överdos. "Det är det värsta året i mitt liv. Det känns som om jag har åldrats tio år.", säger hon.
Snart har det gått ett år sedan Lotta Granholms son Fredrik dog i en överdos. "Det är det värsta året i mitt liv. Det känns som om jag har åldrats tio år.", säger hon.
På graven finns en liten Djurgårdsgubbe. Den har stått där sedan 1995 när Fredriks pappa dog. "Fredrik ställde den där, men jag fick aldrig svar på varför han ville att den skulle vara där.", berättar Lotta Granholm.
På graven finns en liten Djurgårdsgubbe. Den har stått där sedan 1995 när Fredriks pappa dog. "Fredrik ställde den där, men jag fick aldrig svar på varför han ville att den skulle vara där.", berättar Lotta Granholm.
"Man borde kunna göra mycket, mycket mer för ungdomar som missbrukar."

Det säger Peter Söderlund, lokalpolitiker för Miljöpartiet och grundare av den brottsförebyggande organisationen X-cons.

Lotta Granholm har tagit bort ringklockan på dörren. Den påminner för mycket om den hårda signalen, den där natten i maj förra året då fyra uniformerade poliser ringde på, för att meddela att Fredrik hade hittats död i en lägenhet i Nynäshamn.

– När jag såg poliserna utanför på gatan, då visste jag. De frågade om jag var jag, och om jag var ensam hemma.

Den 26 maj 2015 dog Lottas son Fredrik tillsammans med sin flickvän. De var 26 respektive 25 år gamla. Båda hittades i Nynäshamn där de oftast vistades, i en lägenhet som tillhör en anhörig till flickvännen.

Några dagar tidigare hade Lotta skällt på dem. I frustration och förtvivlan över att de var så nedgångna skrek hon att de måste förändra sina liv, att de måste försöka ta sig in på behandlingshem.

– Då vände sig Fredrik om och sa: ”Men jag har ju försökt, mamma. Det är inte så lätt.” Det glömmer jag aldrig, för det var hans sista ord till mig, säger Lotta.

Ungefär samtidigt som Fredrik som sjuåring började första klass på Krusboda skola dog hans pappa och Lottas man. När Fredrik började i sexan på Dalskolan kände Lotta att något var fel, men fick ingen respons från skolan när hon ställde frågor. Fredrik som fått diagnosen asperger fick oväntat gå om, och det var då han slutade att gå till skolan och upptäckte drogerna.

Första gången Lotta bad om att Fredrik skulle bli tvångsomhändertagen för att bli ren från sitt missbruk var han 14 år.

– Då tyckte en socialsekreterare att jag var en dålig mamma. ”Vill du stå och se på när polisen trycker in honom i en bil?”, sa han. Men jag ville ju rädda livet på mitt barn, säger hon.

Några gånger åkte Fredrik fast för narkotikainnehav. Då bad Lotta åklagaren att han skulle yrka på ett rejält straff – ett straff som skulle svida.

– Men han fick tio samtal på Mini Maria. Det såg han inte som ett straff. Andra gånger dömdes han till någon tusenlapp i böter, säger Lotta.

Bara tio dagar efter att Fredrik och hans flickvän hittats döda fick en annan familj i Tyresö ta emot budet om att deras 22-årige son dött – även han i Nynäshamn.

Den unge mannen bodde i Tyresö på Frälsningsarméns boende för vuxna missbrukare, Källan.

22-åringens dödsfall ledde till att Källan anmälde sig själv, enligt Lex Sarah. Efter en intern utredning lovade ledningen på boendet att införa handlingsplaner och riskanalyser för alla som skrivs in.

Inspektionen för vård och omsorg bedömde dessa åtgärder som tillräckliga.

Lotta Granholm menar att missbruksvård i betydligt större utsträckning än i dag måste ske med tvång, särskilt när människor är så nedgångna som hennes son Fredrik var.

Men hennes erfarenhet är att kommunerna i stället vill använda frivilliga insatser så långt det går.

– Jag har krupit och tiggt hos olika myndigheter. Fredrik har legat på avgiftning flera gånger, men så fort abstinensen släppt ville han ut. Och vill de gå finns det inget som hindrar dem. Jag ville att Fredrik och hans flickvän skulle tas in på LVM, men inställningen från kommunen har hela tiden varit att man tror på dem när de säger att de ska sluta ta droger. Men en missbrukare har lika stor förmåga att se till sitt bästa som en dement, säger Lotta.

Året som gått har varit det värsta i hennes liv.

– Det känns som om jag har åldrats tio år, säger hon.

”Man borde kunna göra mycket, mycket mer”

Peter Söderlund, uppväxt i Tyresö och ledamot i Tyresös socialnämnd, klarade sig ur missbruket. Sedan 1996, då han avtjänade sitt sista fängelsestraff, är han drogfri och grundare av X-cons.

– Jag var ju själv en av fyra bröder som fastnat i missbruk. Min erfarenhet är att det är oerhört svårt för en förälder att få gensvar när ett barn är på väg att knarka ihjäl sig. Det måste bli betydligt enklare, säger han.

Peter Söderlund säger att han är medveten om att ett tvångsomhändertagande är ett stort ingrepp i en människas liv, men han menar att det i många fall är det enda som hjälper.

– Den dagen man vill, då ska man få hjälp. Vi daskar ut miljon efter miljon när det redan har gått för långt. Hade vi brytt oss om ungdomar hade vi haft ett nätverk som backar upp dem innan det är för sent.

Som lokalpolitiker upplever Peter Söderlund att narkotikaproblemen i Tyresö sopas under mattan.

– Det är en finputsad yta. Man skrattar åt mig i fullmäktige och försöker tona ned det. Men det är klart att det finns missbrukare och det värsta är att de dör i ung ålder. Att ha ett missbrukande barn är en fruktansvärd smärta.

”Man måste jobba med frivillighet”

Enligt Anna-Lena Engstedt, chef för kommunens vuxenenhet, är man i Tyresö restriktiv med tvångsvård enligt lagen om vård av missbrukare, LVM.

– Man måste jobba med frivillighet, säger hon.

Liksom Lotta Granholm i artikeln intill vill föräldrar till missbrukande ungdomar ofta att kommunernas socialnämnder ska fatta beslut om tvångsvård, menar Engstedt.

– Men vi använder oss av LVM ett par gånger om året. Jag har väldigt dåliga erfarenheter av tvång. Det är fruktansvärt deprimerande ställen man hamnar på. Vill man inte själv förändra sitt liv är risken jättestor att man kommer ut och fortsätter med droger, och i värsta tall tar man en överdos.

Tyresö kommun erbjuder i stället öppenvård, och vill man in på behandlingshem står alla dörrar öppna, enligt Engstedt.

Men hur kommer det sig att anhöriga vittnar om motsatsen?

– Det kan ju hända att de som missbrukar säger en sak till sina föräldrar och en annan till oss. Vi försöker stötta hela familjer och om det av olika anledningar inte går, försöker vi stötta alla parter var för sig.

Finns det narkotikamissbruk i Tyresö?

– Klart det finns. Och det finns i alla samhällsklasser och bland kvinnor och bland män. Det är väldigt jämlikt.

De tre dödsfallen för snart ett år sedan drabbade kommunens vuxenenhet hårt.

– Det var fruktansvärt, det som hände. Vi var väldigt ledsna och upprörda, säger Anna-Lena Engstedt.

Fakta

Allt fler utreds i Tyresö

Antalet individer som socialtjänsten i Tyresö har inlett utredning om ser ut att öka. Mellan 2010 och 2014 var antalet inskrivna mellan 253 och 266.

2015 var 274 personer inskrivna. Den 1 april i år var siffran uppe i 176.

Enligt en uppskattning från Anna-Lena Engstedt, chef på vuxenenheten, har 80 procent av de här personerna problem med alkohol och 20 procent med narkotika.

Förra året hade kommunen i genomsnitt 15 personer/månad placerade på behandlingshem.

LVM står för Lagen om Vård av Missbrukare i vissa fall.

Lagen ger socialtjänsten möjlighet att omhänderta individer som har ett gravt missbruk och som riskerar att fara riktigt illa.

Omhändertagandet får endast ske under en begränsad tid, högst sex månader.

Källa: Folkhälsomyndigheten