”Tredje skörden räddar allting”

Johan Lindgren på Backa gård i Kårsta tar de sista av vallen.
Johan Lundgren vid hackmaskinen.
Johan Lundgren på Backa gård i Kårsta kan pusta ut.
Han slipper slakta sina kor.
Regnet som kom i augusti har räddat foderskörden.

Traktorn kommer puttrande över fältet vid Rickeby, där den slagna vallen ligger i halvmeterbreda rader. Saftig och djupgrön klöver, lusern och rajgräs sugs upp i hackmaskinent och flyger ut i en frodig hög på släpet. Av hacket ska det bli ensilage som kommer att mätta Johan Lindgrens mjölkkor tills de släpps ut på bete nästa vår.

Fodret för vintern är säkrat.

– Det är skönt. För vad gör man om man inte har mat till djuren, säger han.

I somras såg läget betydligt dystrare ut. De flesta bönder odlar så kallad vall – klöver, hö och andra grödor – som sedan blir foder till djuren. Vallen sås och skördas tre gånger under en säsong. Men när årets två första skördar slog fel såg sig många tvingade att skicka sina djur på för tidig slakt.

Johan Lindgren har aldrig varit med om en liknande sommar. De 120 mjölkkorna på Backa gård hade inget bete och han fick ta av det foder djuren skulle ha i vinter. När de första två vallskördarna inte gav något fick han sätta allt hopp till att den tredje septemberskörden skulle bli god.

Johan Lindgren på Backa gård i Kårsta tar de sista av vallen.

Johan Lindgren på Backa gård i Kårsta tar in det sista av vallen på fältet vid Rickeby.

Och som av ett under kom augusti med regn över Kårsta.

Enligt Johan Lindgren föll rikliga lokala skurar över hans fält. Därför har har kunnat ägna veckan åt att skörda saftigt foder som kommer att räcka mer än väl.

En bonde han känner i Rimbo blev inte lika lyckligt lottad. Där kom det inte alls lika mycket regn.

Johan Lindgren på Backa gård i Kårsta tar de sista av vallen.

Johan Lindgren.

– Han har 230 kor och vet inte om hans foder kommer att räcka. Men för oss är det inga problem alls längre. Det är tredje skörden som räddar allting.

På Stora Lundby i Markim vågade Susanne Andersson inte satsa allt på den tredje skörden. För att säkra fodertillgången köpte hon och hennes man in foder från närområdet för 300 000.

– Vi kan inte pusta ut än men vi tror att vi kommer att klara det. Vi har plastat in spannmål, köpt på oss ärter och något som heter ärthalm. Men vi vet inte om ungdjuren kommer att äta det. Och det är otryggt att köpa in foder utifrån, vi har upptäckt plastbitar och annat i.