140 år senare besökte ett trettiotal församlingsmedlemmar huset. För det står kvar och har undgått ovarsamma renoveringar.

– Vi samlades mitt i huset och sjöng. Så berättade jag om de tolv första medlemmarna, när församlingen bildades och hur situationen var. Sedan bad vi Gud som haver, en bön som fanns också på den tiden, berättar Åbybergskyrkans pastor Ann Schylander Cortés.

1885 bodde här Vallentunas första barnmorska Hedvig Eurenius och innan de byggt sitt missionshus 1903 hölls mötena hemma hos församlingsmedlemmarna.

Ann Schylander Cortés, pastor, med Bertil och Margareta Hellsten. – Det var en helt annan tid, en annan verklighet. De som gick före var de frireligiösa och arbetarrörelsen. Men de blev påhoppade av prästerna och av staten, säger Bertil Hellsten. 

Mikael Andersson

Väckelsen drog över Sverige och det uppstod små missions- och och baptistförsamlingar, ofta bara med ett fåtal medlemmar, runtom i det som i dag är Vallentuna.

Det hålls fester och auktioner för att få in pengar, givetvis utan alkohol eftersom man höll hårt på nykterhet. De driver söndagsskolor och syföreningarna säljer sina alster på auktion. Medlemmarna ger gåvor till församlingen. Och trots att de inte själva alltid har så mycket ger man vidare till bygdens fattiga, till andra församlingar och inte minst till Hedna-Misionen, långt bort.

På Haga bodde Hedvig Eurenius, Vallentunas första barnmorska. Här grundades Guds församling i Wallentuna 1885.

Mikael Andersson

Med 1900-talet kommer sekularisering, framväxande massmedier och populärkultur som är svåra motståndare i kampen om själarna.

Nya grepp lyckas inte alltid. Under efterkrigstiden hålls tältmöten, men de drar inte så mycket folk som man hoppats. I Össeby åkte en missionsbil runt med megafon på vägarna för att dra folk till församlingen. 

Den svaga responsen får ändå inte församlingarna att tappa modet.

Ann Schylander Cortés, Margareta Hellsten och Bertil Hellsten besöker Haga, där församlingen bildades 1885. Hellstens har skrivit "En salig historia", som Margareta Hellsten håller i. Protokollen som paret Hellstens studerat är fulla av tilltro till att man tillsammans och med Herrens bistånd ska finna på råd. Vallentuna missionsförsamling insåg 1953 att de behövde anställa en pastor på heltid trots att det skulle kosta. Församlingens ordförande övertygade de tveksamma om att ”vi få gå i tro”. 

Mikael Andersson

– Det är en sådan glöd som funnits hos människor. En sådan enorm vilja att på olika sätt sprida budskapet både praktiskt och med ord, säger Ann Scholander Cortés.

Med inflyttningen i Vallentuna från 1950-talet och framåt växer också Vallentuna missionsförsamling medan de mindre på landet för en tynande tillvaro. På 60-talet går de upp i den större församlingen som 1978 döps om till Åbybergskyrkan, samma år som den nya kyrkobyggnaden vid Angarnsvägen står klar. 

Från början fanns en rad små församlingar på landsbygden. Deras första projekt, förutom det andliga, var att få råd till ett missionshus. Det här är det i Markim-Orkesta som byggdes 1890. Där hölls gudstjänst fram till 2007, när huset såldes. Fotot finns i Åbybergskyrkan.

Mikael Andersson

Under den tiden var Ann Schylander Cortés och paret Hellsten unga. Församlingen sjöd av aktivitet och människor i alla åldrar sökte sig dit.

För tio år sedan hade Åbybergskyrkan 200 medlemmar. I dag är de 161. 

– Nästan hälften har passerat pensionsåldern men många är fortfarande väldigt aktiva. Jag tänker ibland på hur det blir om 20 år. Men vi har tagit oss igenom 140 år och ska nog klara det.

En andra familj

Församlingen har präglat hennes och många andras liv.

– Den har betytt jättemycket. Det är som en andra familj och jag vet att jag inte är ensam att känna så. För mina föräldrar var det likadant. Jag förstår inte hur människor som inte är med i en församling klarar sig utan den gemenskap och omsorg som finns här.