Trots hyresrabatten: ”Rinkebystråket är dött”

Nura flyttade sin butik till Rinkebystråket för att se den växa. Idag ångrar hon sig.
Nura flyttade sin butik till Rinkebystråket för att se den växa. Idag ångrar hon sig.
Trots hyresrabatt och stora löften går Rinkebystråkets handlare fortfarande på knäna.
– Jag önskar att jag aldrig flyttat hit min butik, säger Nura Ibrahim.

”Välkommen till en levande handelsgata” förkunnar Rinkebystråkets hemsida. Stråket invigdes i september för två år sedan. Några butiker har redan hunnit stänga. Andra lokaler står fortfarande tomma.

– Levande? Betyder inte det mycket folk och så? Nej här finns inte en enda människa över huvud taget. Rinkebystråket är dött, säger Nura Ibrahim.

Hon driver klädesbutiken Nura Fashion och var en av de första som flyttade sin verksamhet till Rinkebystråket. Hon hade länge velat utveckla affären och sälja mer. När hon hörde om stråket som skulle bli ”ett nytt coolt centrum” tog hon steget.

– Jag var så glad, men det har bara blivit sämre. Mycket sämre. Det är ingen här. Idag har vi haft en kund.

Problemen började nästan direkt, och i november gick hyresvärden Familjebostäder med på en hyresrabatt i sex månader.

– De lovar hela tiden att de ska göra mer. Mer reklam, fler aktiviteter men det händer ingenting. Spelar ingen roll att de ger rabatt när det inte finns några kunder. Kämpar jag på utan semester kan jag hålla öppet i kanske ett halvår, ett år till. Det är hemskt. Jag önskar att jag aldrig flyttat hit min butik.

Längre upp på gatan, i leksaksbutiken Pitra, pratar Massoud Hamza med dagens första kund. Klockan är tre på eftermiddagen och kunden köper ingenting. Han är arg på Familjebostäder för att de lovat – och fortsätter lova – men enligt honom aldrig levererar.

– De skulle ha aktiviteter, reklam, loppisar. Stråket skulle vara som ett torg fullt med folk men de har inte gjort någonting. Familjebostäder säger att det är vårt fel, att vi har fel butiker, att vi kan sticka om vi vill.

Familjebostäder: ”Ser ljusare ut varje dag”

– Vi behöver få hit folk. De kan ge mig fem års gratis hyra och jag kommer ändå gå i konkurs. Jag kan behöva stänga ner när som helst, skriv det! säger Massoud uppgivet.

Han är också arg på poliserna och politikerna som han tycker misslyckats med sitt huvuduppdrag.

– Folk kommer inte hit på grund av våldet, och politikerna pratar fint om att göra något åt problemen men ingenting händer. Snart två år och samma skit.

På andra sidan gatan sitter Khaled Said bland klänningar och accessoarer och gör Salem Shops bokföring. Khaled har drivit butiken i över ett år och samma frustrationer bubblar upp hos honom som hos de andra Mitt i pratar med.

– Familjebostäder är ett stort och bra företag. De kan lösa de här problemen om de vill, men vi får aldrig prata med de som faktiskt bestämmer. Cheferna borde komma hit och prata med oss så vi kan lösa det här tillsammans. Vi måste överleva. Vi måste få svar.

Khaled betonar att han älskar området, planeringen av Rinkebystråket och tanken med gatan. De behöver enligt honom bara hjälp att få dit folk.

– Händer ingenting får vi stänga ihop och ge tillbaka nyckeln. Som gymmet gjorde. Tänk när det händer två, tre till. Då är det inget kvar av det här.