Hur känns det?

– Det känns fantastiskt, men samtidigt förlösande och skrämmande att ge ut. Jag har burit den här berättelsen som ett barn inom mig. Processen med skrivande, research och intervjuer har pågått under sju år. Men jag började tänka på boken långt tidigare.

Du har inspirerats av Per Anders Fogelströms stadserie, men har valt lite annat fokus?

– I grunden är det ju en Stockholmsskildring, men det är kvinnor som berättar även om så klart män också finns med. Från första början var det min mormor som föddes 1907 på Södermalm som berättade om sin uppväxt. Jag har sparat och memorerat hennes berättelser.

Anders Björklund

Ett släktträd med fotografier hjälper till att orientera läsaren. Här finns bland andra hennes morfars mor Lisa, och hennes liv på cigarrfabriken i Hornstull. Släktträdet, men inte boken som hoppar kronologiskt, börjar dock 1865.

Rider in i Stockholm

Då rider paret, drängen Per Erik och mamsell Catharina Charlotta, in i Stockholm på en stulen häst.

– De rymde tillsammans från en herrgård. I Stockholm fick de börja om på nytt. Hon sålde mjölk på Skeppsbron och jobbade som mursmäcka, säger Annika Hälldin Lahger som påpekar att mamsellen är en "fin fröken".

Potatiskö på Södermannagatan 1917. Flera historiska händelser och personer dyker upp i boken. Bland annat potatiskravallerna, Palmemordet och Normalmstorgsdramat,

Malmström, Axel (1872-1945)/Stockholms stadsmuseum

Flumrum i Bagis

1962 föds Annika som växer upp i ett Bagis som på den tiden är tunnelbanans slutstation. Detta är samma Annika som bokdebuterar med Pärlor och Potatis. På så sätt är det en hel del söderort i debutromanen. Annika berättar att Bagarmossen ändrar karaktär när miljonprogramshusen på Byälvsvägen byggs kring 1970.

– Tidigare satt gamla fyllon på muren utanför tunnelbanan. Efter Byälvsvägens tillkomst satt även sniffarna här.

Även på fritidsgården märktes en ny tid i Bagarmossen.

– Det fanns ett "flumrum" på ungdomsgården. Man fick sitta och hålla på med sina droger där. Jag och mina kompisar fick inte gå dit, men jag minns hur personal från gården kom till vår klass för att locka dit ett nytt klientel. Då hade man slutat med flumrummet.

Boken består av tre delar. "Pärlor och potatis", "Andra klass" och "Maratonkvinnan" väger tillsammans in på 1,5 kilo.

– Det var förlaget som ville att det skulle vara en bok. Det blir översiktligt.

Du får inte bli arg nu. Men kan man somna med boken i sängen utan att ha hjälm?

– Haha, jag vet inte hur en del håller i böcker. Mitt tips är att fälla upp sina ben och luta boken mot sina lår så kan man halvligga i soffan eller sängen med den.