Ulla och Lars är Blåkullabor sedan 1973

Lars och Ulla Lidman träffades på Lorry i Sumpan 1968. Sen 1973 bor de på Hagalundsgatan.
Lars och Ulla Lidman träffades på Lorry i Sumpan 1968. Sen 1973 bor de på Hagalundsgatan.
Grattis Blåkulla 45 år
Lars och Ulla Lidman träffades på Lorry i Sumpan 1968. Sen 1973 bor de på Hagalundsgatan.
1973 stod Blåkulla färdigt, de åtta blå husen med den nya tidens moderna och fräscha bostäder.
Lars och Ulla Lidman flyttade in redan då, och bor kvar här än.
– Vi trivs som fiskar i vattnet, säger Lars.

14 våningar upp i skyn sträcker de sig. Visste ni att arkitekterna tänkte så när de valde färgen, att husen skulle smälta ihop med himlen?

De åtta ljusblå höghusen, Blåkulla, stod klara 1973. Samma år flyttade Ulla och Lars Lidman och deras lilla dotter Fredrika in på Hagalundsgatan 46. Här bor de kvar ännu.

– Vi trivs som fiskar i vattnet, Ulla och jag. Vi kunde inte haft det bättre, säger Lars.

Dåligt rykte

Så har det inte alltid varit. Blåkulla drogs med dåligt rykte, berättar de, känt för busliv och skummisar, knappast familjen Lidmans plan A.

Men en dag var de och hälsade på hos bekanta som just flyttat in i området, och det verkade ju ganska trevligt. Lars jobbade i stan då, så läget var bra. Och lägenheterna fräscha och större än den de bodde i i Märsta.

Grattis Blåkulla 45 år

Ulla och Lars Lidman var tveksamma till att flytta till Blåkulla på 70-talet. Men nu kommer de aldrig flytta härifrån, säger de.

Lars ringde hyresvärden för att höra om det fanns någon ledig.

– ”Vilken våning vill ni bo på?” svarade de. Det var bara att välja och vraka. På tio minuter var lägenheten vår, berättar Lars.

Det blev folk av oss i de blå husen också.

Ulla Lidman

Det blev en trea på våning tre, och snart var det livat på gårdarna.

– Vi som flyttade in var i 30-årsåldern allihop och det var en massa ungar här. Det var roligt. Efter några år öppnade dagis och en grundskola, Sunnanskolan, för en barnfamilj fanns allt här, berättar Ulla.

En fyra en trappa ned

Dessutom post, bibliotek, blomsterhandel, skomakare och minigolf. Snart utökades familjen Lidman med en liten Magnus. På 80-talet bytte de till en fyra en trappa ned i samma hus, för att få mer plats och ha koll på ungarna som lekte på gården.

 

Grattis Blåkulla 45 år

”Lägenheterna är jättebra planerade. Det enda felet är att köket är så långsmalt att man inte får plats två. Tur att min Ulla är så duktig i köket”, säger Lars.

Grattis Blåkulla 45 år

Utsmyckningarna är en del av husens karaktär.

Grattis Blåkulla 45 år

Beskrivningen är ganska idylliskt. Men det fanns en annan bild också, eller finns: Den av Blåkulla som deppigt miljonprogram med problem och brottslighet.

– Det där fördomarna har alltid funnits, det är som att man ibland fått försvara varför man bor här. Det känns ganska tråkigt, säger Ulla.

Ett radioprogram som sändes för många år sedan gör henne fortfarande arg.

Blåkulla rikskänt

– Man svartmålade Blåkulla totalt, att det brann i hissar och var hemskt. Riv alltihop, det var budskapet. Då blev jag faktiskt kränkt. Det kanske är busliv på vissa platser, men vi har bott här i 45 år och aldrig råkat ut för något. Ungarna aldrig klagat heller. Det blev folk av oss i de blå husen också.

Blåkulla blev rikskänt när det byggdes. 60-talet präglades av stora rivningar i gamla Hagalund, trähus och trädgårdar jämnades med marken för att ge plats åt de åtta blå husen.

Grattis Blåkulla 45 år

Ulla och Lars på sin balkong på Hagalundsgatan.

Protesterna blev massiva, än idag lever en sorg över rivningarna kvar. Det har Ulla och Lars känt av under åren.

– Det var så många som ville ha kvar det gamla Hagalund och var motståndare till de här kåkarna. Ibland har det känts att man fått försvara sig inför dem också, säger Ulla.

Bra mix i husen

På 80-talet genomfördes den första ombildningen i Blåkulla. Idag är ungefär hälften av de 1 800 lägenheterna bostadsrätter.

Ulla och Lars har alltid gillat mixen av folk i husen.

– På ungarnas skola fanns säkert 30 nationaliteter. Man har lärt känna folk från en massa länder. I vårt hus idag bor greker, syrier, polacker och pakistanier, säger Ulla.

Det blir inte så mycket sandlådehäng nu för tiden, men Blåkulla är fortfarande socialt, tycker de. Lars går ofta till gymmet och Ulla målar och skriver på lokala träffpunkten Ankaret två gånger i veckan.

– Vi är väldigt öppna både jag och Ulla. Man slänger käft med folk i trapphuset och spelar kort. Det sociala finns kvar här, säger Lars.

Område i förändring

Vi pratar om framtiden. Området står inför stora förändringar – tunnelbanan är på gång i Hagalund, det finns planer på tusentals bostäder och en skyskrapa. Ulla och Lars är positiva till utvecklingen, och ser även förändringarna från balkongen.

– Det är många gamla som bor kvar, men man märker att det flyttar in mycket barnfamiljer också. Så nu ser man ungar springa runt på gårdarna igen, det blir man så glad av, säger Ulla.