Ungdomsgängen som satte skräck i innerstan på 1800-talet

Skådespelerskan Helfrid Lambert spelade en kväsargrabb i nyårsrevyn Den stora strejken på Södra teatern 1989. Där sjöng hon bland annat den kända Kväsarvalsen, också skriven av Artur Högstedt.
Skådespelerskan Helfrid Lambert spelade en kväsargrabb i nyårsrevyn Den stora strejken på Södra teatern 1989. Där sjöng hon bland annat den kända Kväsarvalsen, också skriven av Artur Högstedt.
Kungsholmstull var en tullstation som låg vid nuvarande Fridhemsplan och som revs på 1910-talet. Hit tågade kväsarkvantingarna i låten Kungsholmsligans paradmarsch.
Kungsholmstull var en tullstation som låg vid nuvarande Fridhemsplan och som revs på 1910-talet. Hit tågade kväsarkvantingarna i låten Kungsholmsligans paradmarsch.
Kungsholmsligans paradmarsch skrevs av ungsocialisten Artur Högstedt år 1898.
Kungsholmsligans paradmarsch skrevs av ungsocialisten Artur Högstedt år 1898.
Kväsarkvantingarna, eller ligapojkarna var ungdomsgäng som härjade på Stockholms gator för över 100 år sedan.

Träskligan från Eriksbergsplan, Surbrunnsligan och Norrtullsligan var några av gängen som med oklanderlig stil och nära till knytnävarna satte skräck i omgivningen.

Ungdomsgäng som stryker runt på stan, slåss och vandaliserar. Och vuxna som spekulerar i brister på idrottsplatser eller dålig uppfostran.

Låter det som en debatt från förra veckan? Sanningen är att man redan för omkring hundra år sedan hade problem med ungdomsgäng i Stockholm.

Efter en särskilt stökig kväll i Gamla stan 1898 där bland annat ett otal fönster på slottet slagits sönder och lejonstatyerna utanför vandaliserats, skrev Dagens Nyheter:

”Det är högst sannolikt att ett sällskap av unga slynglar av den sorten som går under namnet ligapojkar har varit framme och visat att inte bara fredliga vandrare, utan även döda föremål retar deras överfallslusta.”

När Mitt i gräver i fenomenet hittar vi en gammal historieuppsats från 1993 där studenten Michael Karlsson beskriver gängen i detalj.

Gängmedlemmarna kallades, enligt uppsatsen, för ligapojkar eller kväsarkvantingar – ett ord som ungefärligen kan översättas till arbetargrabbar.

Kvantinggängen fanns över hela stan. Träskligan kom från Roslagstorg (i dag Eriksbergsplan). Surbrunnsligan från områdena runt gatan med samma namn. Men gängen fanns även på Söder där Nytorgsligan och Hornstullsligan huserade.

Men särskilt kända var Kungsholmsligan och Norrtullsligan, som av sina fiender kallades för Kumminostarna och Norrbaggarna.

”Vi Kungsholmspojkar var aldrig rädda för att spöa dom som kom och inkräktade. Vi var starka och vi var många. Vi var största ligan i stan och vi fruktade ingen.” säger en kväsarkvanting i en intervju från Stockholms stadsmuseums arkiv som är citerad i uppsatsen.

Lika viktiga som slagsmålen var att man hade rätt kläder på sig.

”Kvantingen bar en skärmmössa eller vegamössa, som helst inköptes på Björnboms i Storkyrkobrinken. Den brutna skärmen var ett bevis på att man hade debuterat i slagsmålssammanhang”

Till mössan bar man dubbelknäppt kavaj, randig skjorta och en halsduk kuten med en så kallad kväsarknop.

”Byxorna var ett kapitel för sig. Slängarbrallorna, som de kallades, var så vida att de täckte en stor del av skon vilket skapade ett fladdrande intryck. Om skorna sägs att de helst skulle vara svarta och så spetsiga att man kunde ‘sparka en mygga i arslet'”.

Kväsarkulturen var en utpräglad manlig kultur men det fanns även flickor i anslutning till gängen. De kallades kväsarrynkor och ”drog till sig folks ögon genom att röka offentligt” och ha ovanligt korta kjolar på sig.

De var ofta så kallade ”fabriksflickor” som jobbade på någon av fabrikerna på Kungsholmen som Skandinaviska pennfabriken, Beckers stråhattsfabrik eller på Igeldamms tändsticksfabrik.

Kvantingkulturen hade dock, precis som alla andra subkulturer, sin tid och plats i historien. Under 1890-talets senare del och fram mot 1900-talet försvann ligorna mer och mer.

”En förklaring är att polismakten stärktes, en annan att nöjeslokalerna konkurrerade ut de improviserade danstillställningarna utomhus” skriver Michael Karlsson i sin uppsats.

Lyssna på Kungsholmsligans paradmarsch. En sång skriven av ungsocialisten Artur Högstedt 1898 och sannolikt inspelad 1899 av en okänd manlig sångare. Sången är en hyllningssång till kväsarkvantingarna på Kungsholmen och publicerades i skämtbladet Strix samma år som den skrevs.

Kungsholmsligans paradmarsch

Till Kungsholms tull en stjärnklar natt vi tåga

med både skåp och fjälla under arm, under arm

och under pirkan välvas mörka tankar

och ingen mäkta hindra deras gång – sicken en gång!

Till Kungholms tull vi tåga

och där vårt liv vi våga

vi dessa kväsarkvantingar tillhör

som blott för skåp och för vår fjälla dör – stekt i smör!