Min lokala hjälte

Det vilda Värmdö är runt hörnet

Dovhjortarna är en vanlig syn på Värmdö.
Dovhjortarna är en vanlig syn på Värmdö.
Vargfeber råder på Södertörn sedan början av sommaren när den så kallade Södertörnsvargen kom hit. Men hur ser djurlivet ut i övrigt på Värmdö och Södertörn? Mitt i har kartlagt vilka djur som lever inpå din husknut.
– Dovhjortarna struntar helt i människorna, säger Åke Johansson, viltvårdare på Värmdö.

Det är inte bara Södertörnsvargen som är värd att uppmärksamma bland de vilda djuren söder om Stockholm.

Flera arter har de senaste åren dragit fram ordentligt i länet.

– En ”nykomling” i länet är bävern. Den är ganska anonym, men är i ökande. Den planterades ut i Sverige i början av 1900-talet och ökar, säger Per Zakariasson jaktvårdskonsulent på Jägareförbundet.

Även om man sällan ser den så är det ett av de djur som man tydligast ser spåren av.

– Bävern kan påverka mycket lokalt genom att bygga dammar till exempel. Men oftast är det nog så att det är vi människor som är inne och klampar på djurens områden, säger Zakariasson.

Även vildsvinen har varit på frammarsch de senaste åren. Precis som bävern är det ett djur som en gång i tiden var utrotat i Sverige, men som nu är på väg tillbaka. I Vildsvinens fall med råge.

Vildsvinen håller framförallt till i Haninge och Tyresö kommun, i trakterna kring Tyresta nationalpark och naturreservat. Ute i skärgården är det betydligt färre.

Där har istället ett annat djur hittat hem.

– Dovhjorten håller på att öka, framförallt ute i skärgården, säger Per Zakariasson.

Att dovhjorten är på frammarsch ute i skärgården understryker Värmdö kommuns viltvårdare Åke Johansson som berättar att dovhjortarna har blivit allt vanare vid människorna i området.

– Det är de sista fyra åren som de har ökat. De går in i samhällena överallt och struntar helt i människorna, säger han.

Siggesta är enligt Åke Johansson ett säkert kort om man är sugen på att titta på dovhjort.

Men det är inte bara dovhjorten som är på ökar på Värmdö. Älg, räv och bäver är har också hittat ut till kommunen.

– Bävern har ökat enormt. Vi har sett hur de fäller träd som är 30-40 centimeter tjocka i basen. Ute vid Långsunda gård har de fällt 40-50 träd, säger Åke Johansson.

Viltvårdaren Åke Johansson med sin hund Ludde.

Även om många olika vilda djur ser ut att öka i antal på Södertörn och på Värmdö, så tycker inte Jägareförbundet att det har blivit vildare än tidigare.

– Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Snarare är det så att det åtminstone var mer ”klövvilt” tidigare på det hela taget. Tidigare var det större problem med rävskabb och då fanns betydligt mer rådjur än idag, säger Per Zakariasson.

På länsnivå ser både älg och rådjur ut att minska något överlag, även om det kan se olika ut i olika kommuner.

Det största problemet med att ha vilda djur allt närmare inpå husknuten är vi människor, tycker Per Zakariasson på Jägareförbundet.

– Det är alltid så att vilda djur är vilda djur och den största faran är att människor ibland sätter mänskliga känslor och attribut likt Disney-figurer på de vilda djuren. Och därigenom inte behandlar dem med den respekt och det avstånd som krävs, säger han.

Fakta

Djuren som ökat och minskat

Jägareförbundet använder sig av rapporterad avskjutning av olika djur som en indikator på hur utvecklingen ser ut för olika vilt. Tabellerna visar skattad avskjutning.

Jaktvårdskrets Tyresö-Haninge

FAKTA:AvskjutningHANITYRE

Jaktvårdskrets Wermdö-Skeppslag-Nacka

Fakta: avskjutning Värmdö

Jaktvårdskrets Söderort (Botkyrka och Huddinge ingår)

Fakta: Avskjutning Söderort

Älgstammen i länet – avskjutning

Fakta - avskjutning älg

Källa: Jägareförbundet
Fakta

Djurfakta

Vildsvin – Sus scrofa

  • I slutet av 1600-talet utrotades vildsvinet i Sverige, men återinfördes senare i hang.
  • På 1970-talet etablerades förrymda vildsvin i Sörmland och sedan dess har stammen spridit sig över hela södra Sverige.
  • Ett fullvuxet vildsvin kan bli cirka 1 meter i mankhöjd och över 1,5 meter långt. En sugga kan väga över 100 kg och en galt upp till 200 kg.

Älg – Alces alces

  • Älgen är det största djuret i svenska skogar. Den väger mellan 200-550 kg. Och vara upp till 2 meter hög i mankhöjd.
  • Varje år skjuts ungefär 100 000 älgar i landet. Trots det finns cirka 200 000-300 000 älgar kvar i skogen efter jakten.
  • Älgen är idisslare ätar mellan 4-12 kilo per dygn på vintern. Endast 30-50 % av födan bryts ner och älgbajset är därför så fiberrikt att det går att göra papper av det.

Bäver – castor fiber

  • Bävern är Sveriges största gnagare och den kan väga över 20 kilo och bli upp till en meter lång.
  • Suget efter bäverskinn gjorde att gnagaren utrotades i Sverige under slutet av 1800-talet. Men på 1920-talet återinplanterades den och är nu på frammarsch igen.
  • En bäver kan simma under ytan i upp till 15 minuter och bäverns ögon täcks då av en hinna som skyddar ögonen likt ett cyklop.

Dovhjort – Dama dama

  • Har funnit i Sverige i nästan 500 år. Den skiljer sig från andra hjortdjur bland annat genom sin relativt långa (svarta) svans som kan bli upp till 20 cm och på sitt sätt att studsa fram över fälten på alla fyra ben – det så kallade fyrsprånget. Den kan hoppa upp till 2 meter högt.
  • En hjort kan ha en mankhöjd på upp till 1 meter och väga upp emot 140 kilo, en hind blir mindre och väger ungefär hälften så mycket.

Rödräven – Vulpes vulpes

  • Räven kan springa i hastigheter upp till 50 km/h och hoppa över hinder som är två meter höga. Den väger normalt mellan 5-8 kilo (hane) kan bli mellan 100-130 cm lång mellan nos och svansspets.
  • Rävar äter det mesta. Allt från rådjurskid och harar till bär och avfall. Studier visar att räven använder sig av jordens magnetfält när den jagar, för att lokalisera byten som är gömda i hålor eller under snö.
  • Under 70- och 80-talet drabbades den svenska rävstammen hårt av rävskabb, men har återhämtat sig. Nya utbrott får inte lika omfattande följder.

Kronhjort – Cervus elaphus

  • Kronhjorten har ett karaktäristiskt brunstbröl som under gynnsamma förhållanden kan höras på 5-6 kilometers avstånd.
  • Den kan nå en mankhöjd på upp till 150 cm och väga upp till 230 kg. En hind är mindre och väger mellan 100-150 kg.
  • En riktigt stor svensk kronhjort kan få horn med upp till 18 taggar och ett stånglängd på över en meter
Källa: Svenska Jägareförbundet/Naturhistoriska riksmuseet/Skansen/Sveriges Radio