Makarna Olsson unnade sig inget – donerade allt

Lennart Olsen på Besvärsvägen där makarna Nanny och Oskar Olsson bodde.
Lennart Olsen på Besvärsvägen där makarna Nanny och Oskar Olsson bodde.
Den allmänna uppfattningen var att Nanny och Oskar Olsson var fattiga. Så var det inte. Paret snålade med allt och när de dog skänkte de allt till Väsbys gamla, handikappade och sjuka.
Efter flera år i glömska har parets minnesfond återupptäckts.

Varje dag cyklade Oskar Olsson den dryga milen till arbetet på Brädgården i Norrviken, Sollentuna. När skiftet var över surrade han fast ved på pakethållaren som han fått från jobbet, ved som skulle värma upp det nästan fallfärdiga huset längst ned på Besvärsvägen i Runby.

– De som kände paret berättar att huset var mer eller mindre rivningsfärdigt. De hade bland annat tapetserat med tidningspapper och huset värmdes upp med en vedspis, säger Väsbybon Lennart Olsen.

Levde i fattigdom

Första gången Lennart Olsen fick höra om makarna var 1980, då som ordförande i socialnämnden. Den allmänna uppfattningen var att paret levde i fattigdom. Hemmafrun Nanny sågs ofta handla utgånget bröd och maken Oskar gick i gamla kläder han fått från en kamrat på Optimusfabriken. De hade ungefär samma storlek.

Lennart Olsen var ordförande i socialnämnden. Det var då han fick upp ögonen för makarna Olssons minnesfond.

Först när det barnlösa paret avled på äldreboendet Odensgården 1980, började en ny bild av deras liv och ekonomi framträda. I sitt testament framgick att de efterlämnade 300 000 kronor till en minnesfond för ”behövande gamla, sjuka och handikappade” i kommunen. Huset revs och marken såldes, vilket gav ytterligare en dryg miljon till fonden som bar deras namn: Oskar och Nanny Olssons minnesfond.

Helande resor till Kanarieöarna

Som ordförande i socialnämnden var Lennart Olsen med och delade ut pengarna.

– Jag minns särskilt att reumatiker några månader under vintern fick åka till Kanarieöarna, värmen skulle hjälpa dem, säger han och berättar att stödet gick till de som av olika anledningar inte mötte socialtjänstlagens krav för bistånd.

Stoppade undan pensionspengar

Han minns hur parets givmildhet fortsatte överraska även långt efter deras bortgång. 1981 ringde det från äldreboendet: Det stod en låda i källarförrådet som socialnämnden och Lennart Olsen borde titta närmare på.

– Det var en stor, väldigt fin kista – en amerikakoffert, säger Lennart.

Överst låg nytvättade, prydligt vikta sängkläder, dukar och textilier av olika slag.

– När vi grävde vidare hittade vi snabbt ett vanligt vitt kuvert: ”Augusti 1979”, stod det.

I det låg 1 500 kronor i ovikta hundrakronorssedlar. Ju mer de grävde desto fler kuvert hittade de, alla märkta med månad och årtal. Totalt innehöll kuverten kontanter till ett värde av cirka 30 000 kronor – makarnas sparade pensionspengar.

– Det kändes lite rörande på något vis, att de sparat ända in på slutet. De hade uppenbarligen gått in för att leva så snålt som det någonsin var möjligt.

Föll i glömska

För några år sedan upptäckte Lennart Olsen att fonden fallit i glömska.

– Det gjorde mig lite ont när jag såg att pengarna bara stod där till ingen nytta, säger Lennart, som sedan dess försökt få fonden återaktiverad.

”Hade förhoppningsvis gjort dem glada”

39 år efter Nanny och Oskar Olssons död kan fonden nu få nytt liv. På måndag beslutar fullmäktige med stor sannolikhet att ge omsorgsnämnden i uppdrag att dela ut av fondens kapital, som i dag uppgår till drygt 1,3 miljoner kronor.

– Förmodligen hade de ett stort socialt patos, att de ville hjälpa på något sätt. Att fonden nu kommer till nytta igen hade förhoppningsvis gjort dem glada.