Utvandrade från landet – slapp fängelse

I mars 2006 var det rättegång i ett narkotikamål i Stockholms tingsrätt, men den åtalade Vällingbybon dök aldrig upp. När rättsväsendet försökte nå mannen, som inte var häktad i väntan på förhandlingen, svarade en kvinna som bodde på den adress han uppgivit att mannen flyttat utomlands.

Ett år senare meddelade Vällingbybon, via sin advokat, att han inte hade för avsikt att återvända till Sverige.

Vid en husrannsakan hade polisen hittat drygt 700 gram cannabis i mannens Shurgard-förråd. Stockholms tingsrätt ansåg att rättegången kunde avgöras i hans frånvaro och dömde honom till fängelse i tio månader.

Men nu har Vällingbybons fängelsestraff blivit preskriberat. I november beslutade Kriminalvården att påföljden utgår eftersom den inte börjat verkställas inom fem år efter att den vunnit laga kraft.

Mannen är alltså fri att återvända till Sverige utan att straffas.

– Syftet med att påföljden bortfaller genom preskription är att se till att man avtjänar straffet någorlunda i anslutning till tidpunkten för brottet. Tanken är att påföljden inte ska hänga över människor i all evighet. Däremot har man tagit bort preskriptionen för vissa brott på senare tid, till exempel mord, säger Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitet.

Preskriptionstiden för ett fängelsestraff ökar i takt med påföljdens längd. För ett straff på ett till fyra års fängelse är den tio år, och för livstid gäller en preskriptionstid på 30 år.

Även om man har hållit sig undan ska påföljden inte hänga över människor i all evighet.Madeleine Leijonhufvud professor emerita