Min lokala hjälte

Vaginakonstnär målar i soprum

Carolina Falkholt har rört upp starka känslor med sina målningar av ­vaginor.

Nu har hon gjort ett nytt konstverk i ett ­soprum i Gröndal.

– Jag hoppas att det ska sätta igång nya tankar om konsten och ­samhället, säger hon.

Det är i soprummet i ett nybyggt flerfamiljshus på Fågelsångsvägen som bostadsföretaget Wallenstam har gett konstnären Carolina Falkholt i uppdrag att göra en målning.

– Soprum har vanligtvis en tillbakadragen placering i ett hus, men här fick det en mer ­exponerad plats i bottenvåningen. Rummet har glasfönster och förbi­passerande kan se in. Därför kände vi att vi ville göra något ­speciellt av det, säger Elisabeth Vansvik, kommunikations­direktör.

Carolina Falkholt har aldrig ­tidigare arbetat i ett soprum, men tycker att det är intressant och att platsen ger många associationer.

Sopor rymmer samhällsfrågor om makt, pengar och politik, ­menar hon.

– Jag har min bakgrund inom graffitikonsten och kan dra ­paralleller mellan skräp och hur staden sett på graffitin de senaste 20 åren, säger hon och fortsätter:

– Skräp är inte bara äckligt och illaluktande, utan det är också ­något som berör på väldigt olika sätt.

Målningen i soprummet visar händer som på svenskt teckenspråk skriver ordet ”skräp” med handalfabetet. Men ordet är uppdelat. Från utsidan syns bokstäverna SÄP och på insidan KR. Det blir få förunnat att se helheten, menar Carolina.

– Det blir ett slags kodat gatuspråk, som ofta används inom graffitin.

Hon berättar att motivets ­pastelliga bakgrund har samma nyanser som ”uppluckrade porrtidningar som legat och skräpat i skogen”.

Carolina Falkholt beskrivs som en feministisk konstnär och som en av landets främsta graffitikonstnärer. Hon har myntat begreppet ”grafitta” och skapat uppståndelse genom sina målningar av kvinnokönet.

I Nyköping beslutade kommunen i våras att täcka för ett av hennes verk, en väggmålning av en vagina i en högstadieskola, men nyligen krävde elevrådet att ­konstverket skulle tas fram igen.

– Det gjorde mig jätteglad, ­säger Carolina som skapade verket som en kommentar mot det sexistiska språkbruk som brukar förekomma i skolkorridorer.

Är du förvånad över att målningen väckte så starka känslor?

– Både och kan man säga. Det är ju en väldigt abstraherad bild och nakenhet i sig är ju varken ovanligt i konsten eller i det ­offentliga ­rummet. Upprördheten säger mer om betraktaren än om ­verket. Kanske är det för att kroppen är så frigjord – liksom all over the place.

Kan man inte skönja små vaginor i ditt konstverk i Gröndal?

– Det är upp till betraktaren att avgöra.