ANNONS

Karin från Vällingby – en mästare i stickning

brom, blackeberg, mästare i handstickning. Karin Kahlund har fått mästarbrev, där med mästare i handstickning. Den andre i Sverige att få titeln.
Karin Kahnlund i stickningsverkstaden i Blackeberg. Bara två personer har fått mästarbrev i stickning - Karin är en av dem.
I en lokal i Blackeberg växer utsökta mönster i vackert garn fram, maska för maska, med en flera hundra år gammal teknik. Och den som håller i stickorna är en mästare i ordets verkliga mening: Vällingbybon och proffsstickaren Karin Kahnlund.
ANNONS

Rad efter rad med garnnystan i allehanda färger täcker väggarna i den lilla lokalen en halvtrappa ner där Karin Kahnlund har sin stickverkstad. Här driver hon sedan flera år sitt företag Uppstickaren, som erbjuder kurser, säljer garn och sprider kunskap om den ädla konsten att sticka.

Och ingen är mer lämpad för det än Karin.

Fick mästarbrevet i onsdags

I onsdags fick hon i Stockholms stadshus – som blott den andra personen hittills i Sverige – ta emot ett mästarbrev i handstickning.

– Jag drivs av att ta reda på hur folk gjorde förr och varför de gjorde det. Jag tycker att den svenska sticktraditionen är jättespännande, säger Karin när Mitt i kommer på besök.

Hon lärde sig sticka av sin mor i Dalarna, där hon växte upp, men trodde aldrig att hon skulle kunna försörja sig på sin fingerfärdighet.

Gammal teknik

Men så har det blivit, och nu har Karin i flera år arbetat professionellt med sin favoritsysselsättning. I stickningsvärlden har hon blivit något av en kändis.

Nyligen gav hon ut en bok om tvåändsstickning, en teknik med anor från åtminstone 1500-talet, som ger ett fantastiskt resultat. Materialet bli extremt tätt och slitstarkt, och kan dekoreras med mönsterkrus i oändliga varianter.

Men tekniken är extremt tidskrävande.

brom, blackeberg, mästare i handstickning. Karin Kahlund har fått mästarbrev, där med mästare i handstickning. Den andre i Sverige att få titeln.

Tvåändsstickning. Foto: Christian Lärk

Vallade korna och stickade

– Förr sa man att man skulle sticka en tvåändsstickad strumpa på 15 kilometers gång, till exempel medan man vallade korna, men det tycker jag låter orimligt snabbt. Själv mäter jag i tågresor. Jag brukar hinna med en tvåändsstickad vante på tre enkelresor mellan Stockholm och Leksand – det är ungefär tio timmar. Och då är jag jättesnabb.

ANNONS

Sådana plagg går inte att tillverka och sälja med lönsamhet – då skulle man behöva ta uppåt 7 000 kronor för ett par vantar. Ändå tycker Karin att det är värt mödan.

– Jag kan sticka vanliga vantar snabbare, men då får jag inte samma slitstyrka, värme och kvalitet. De här håller tio gånger längre.

brom, blackeberg, mästare i handstickning. Karin Kahlund har fått mästarbrev, där med mästare i handstickning. Den andre i Sverige att få titeln.

En vante tillverkad med tvåändsstickning. Frukten av mycket möda, men överlägset varm och slitstark. Foto: Christian Lärk

Lokala mönster

Bland alla koftor, mössor och vantar i Karins stickningsverkstad finns exempel på både mönster och sticktekniker som är specifika för enskilda socknar i till exempel Dalarna och Hälsingland, där traditionen är extra stark. Men finns det några traditionella mönster från Bromma eller västerort?

Karin skakar på huvudet.

– Nej, inte vad jag vet. Men vi får väl göra en Blackebergsvante!

brom, blackeberg, mästare i handstickning. Karin Kahlund har fått mästarbrev, där med mästare i handstickning. Den andre i Sverige att få titeln.

Karin Kahnlund undervisar även i maskinstickning. Foto: Christian Lärk