Så var livet i lanthandeln

Wetterviks hade ett utmärkt läge. Butiken var den enda längs Norrtäljevägen.
Wetterviks hade ett utmärkt läge. Butiken var den enda längs Norrtäljevägen.
Gunilla Holm, 81, i Brottby har jobbat hela livet.
Hon började redan som 10-åring i pappas lanthandel i Brottby.
Och hon fortsätter.

Det är inte så att hon beklagar sig över att hon fick arbeta som barn.

– Det var ju en rolig tid. Nyttig. Man fick jobba så fort man kom hem från skolan. Ställa sig och väga upp socker och mjöl, allt var i lösvikt. Det var tider. Tänk om man kunde få tillbaka den falukorven och det isterband som fanns då.

Lanthandel och post

Lanthandeln hette Wetterviks och drevs av hennes mamma Vivan och styvpappa Karl Axel Wettervik. Den låg vid Brottby torg i det hus där pizzerian finns i dag.

Mamma hade också hand om postkontoret som låg i samma hus. I våningen ovanpå bodde familjen.

I affären fanns alla möjliga sorters varor.

Allt fanns

– Träskor, spik, färg. Det var lutfisk i källaren och sill i tunna. Och vi sålde tyger också. Den här gamla måttstickan i trä är det enda jag har kvar därifrån, säger hon och lyfter ner den slitna pinnen från en krok inne i sin loppis.

Folk kom in inte bara för att göra inköp utan också för att prata och skvallra. Precis som många gör i dag i hennes loppis. För Gunilla Holm känner efter ett helt liv i Brottby de flesta på orten.

Wetterviks lanthandel runt 1950.

Men en av många skillnader mot när hon var liten är att pilsnergubbarna, som ibland fick sitta inne på lagret och dricka sin öl, inte finns kvar.

– Det fanns ju original på den tiden. De bodde i små stugor runtom byn. Och ensamma var de. Så de fick sitta en liten stund där inne.

Cykelbud

På Wetterviks kunde man få inköpen hemkörda.

– Vi hade en stor gammal militärcykel med pakethållare både fram och bak. Och så en släpvagn efter. Jag kan inte ha varit mer än tio tolv år, men jag var stark. Man körde med den fullastad och ibland kunde jag knappt se över paketen som låg framför styret.

När hon kom fram fick hon dricks.

Dricks

– 25 öre här och 25 öre där – det blev en del till slut. En gång fick jag en hel krona, det var mycket. Jag tror att jag sparade pengarna och använde dem när jag tog körkort. 

På 50-talet fanns det gott om lanthandlare i trakten. Förutom Wetterviks i Brottby även i Vada, Angarn, Stångberga och Lilla Garn.

Brottby torg 1935. Wetterviks affär ligger utanför bild till höger. Envåningshuset finns kvar, där ligger Gunillas loppis i dag.

Butiken 1935 med Norrtäljevägen framför.

Men med tiden blev det svårare. Hakonbolaget, föregångare till Ica, kom. Och så öppnade B&W i Arninge.

– När folk började åka dit försvann många av småhandlarna. För man kan inte överleva på att sälja ett paket jäst.

Närbutik

Föräldrarna skilde sig. Hennes styvfar la ner affären och mamma Vivan öppnade i stället närbutik i det hus där Gunilla i dag har sin loppis.

– Det var en guldgruva. För det fanns bara den butiken efter Gamla Norrtäljevägen när folk körde ut till landet. 

Sin loppisrörelse öppnade hon för snart 50 år sen i nuvarande pizzerian. Den fortsätter hon med.

– Det gäller att inte gumma till sig. Man måste hålla igång, säger Gunilla Holm. Annars går du snart med rollator och orkar inte göra någonting.