”Vår mamma skrek av smärta”

Lena Sandin-Kroos och Ann Sandin Lindgrens mor Sofie fick sitt ben amputerat på grund av ett elakartad bensår. På bilden är hennes döttrar Lena och Ann med Sofie på Björkbacken, dit hon har fått flytta tillbaka.
Lena Sandin-Kroos och Ann Sandin Lindgrens mor Sofie fick sitt ben amputerat på grund av ett elakartad bensår. På bilden är hennes döttrar Lena och Ann med Sofie på Björkbacken, dit hon har fått flytta tillbaka.
Sofie Wenanders bensår bara växte. För två veckor sedan fick hon amputera benet. Döttrarna är starkt kritiska till vården på Krusmyntan, som drivs av Carema Care. Fler anhöriga har även de uttryckt oro till kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska.

– Jag får ångest när jag tänker på hur ont mamma har haft i flera månader, säger Ann Sandin-Lindgren.

Hennes syster Lena Sandin Kroos är även hon kritisk.

– De verkar inte veta hur de ska hantera sår, säger hon.

Deras mamma Sofie Wenander fick en stroke för fem år sedan och bodde de första åren på det kommunala Björkbacken. Där var vården bra, tyckte hennes döttrar. Men när Sofie Wenander behövde komma till ett demensboende blev det Krusmyntan, som drivs av Carema Care.

– Det har hela tiden varit trevlig personal. Allt är fint på ytan, men det fungerar inte under den, säger Lena Sandin Kroos.

Hon berättar om hur kläder bara verkar ha tryckts in i garderoberna och hur hennes mamma kunde ligga utan lakan när hon kom på besök.

– Och det var hela tiden ny personal. Vi fick ingen information alls om vår mamma, säger Anna Sandin-Lindgren.

Värst var det med såret, menar hon. Sofie Wenander fick ett bensår som hon klagade över. I våras åkte döttrarna med henne till Södersjukhuset. ”Tas det omhand kan det bli bra”, fick de höra. Någonting som även Lokaltidningen Mitt i får bekräftat från kärl- kirurgin på Södersjukhuset.

Men när döttrarna därefter hälsade på sin mamma på Krusmyntan, vilket var flera gånger i veckan, så hängde bandaget nedanför såret och Sofie Wenander klagade över smärtan.

– Jag trodde att de hade koll på bensåret, och jag är så ledsen nu att vi inte förstod tidigare hur illa det var, säger Lena Sandin Kroos.

När hon i oktober skulle ta ut sin mamma kunde hon helt plötsligt inte längre stå på sitt ena ben. Och när de kom till Södersjukhuset fick döttrarna se ett stort svart sår – och i såret satt rester av bandage som fick plockas bort.

– Vår mamma skrek och grät av smärta. De senaste månaderna har hon haft så fruktansvärt ont. Ingen har berättat för oss att det gått så långt.

För två veckor sedan fick Sofie Wenander amputera sitt ben.

– Vi anser att hon hade ont onödigt länge för att personalen inte haft koll på såret och informerat oss tidigare, säger Lena Sandin Kroos.

En före detta anställd på Krusmyntan, som vill vara anonym, berättar för Lokaltidningen Mitt i om ständig stress och underbemanning.

– Vi hann inte med. Jag kunde jobba ensam med nio svårt sjuka personer.

Undersköterskorna skulle skriva på delegeringslistor som innebar att de också förutom sjuksköterskan kunde ge medicin och till exempel ta hand om sår.

– Jag vägrade, för jag kände att det fanns risk att jag skulle göra fel på grund av stressen. Vi fick heller inte tid för avrapportering, vilket innebar att incidenter kunde missas, säger hon.

Till slut sa hon upp sig för hon mådde så dåligt.

– Jag anmälde till Tyresö kommun att de borde göra inspektioner och kolla scheman, som inte var korrekta. Men ingenting hände.

Sofie Wenanders döttrar har nu anmält Krusmyntan till Tyresö kommun. Kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska, Kaija Partanen, håller på att utreda den medicinska omsorgen men är inte klar.

– Många anhöriga har hört av sig och är oroliga nu när det varit så mycket runt Carema. De undrar om deras föräldrar får rätt mediciner och rätt omsorg, säger hon.

Kaija Partanen har inte granskat detta men upplever att Carema Care brister vad gäller kommunikation.

– Vårdpersonalen måste bli bättre på att och informera de anhöriga.

Sofie Wenander har nu fått flytta tillbaka till Björkbackens äldreboende.

Ann Sandin-Lindgren och Lena Sandin-Kroos vägrade att mamman flyttade tillbaka till Krusmyntan. Nu efter amputationen bor hon på Björkbackens boende.