Vargryktena går bland hundägare

Stora spår av tassar i snön, renskrapade rådjurskadaver och silhuetter av Gråben i skymningen. Snacket om vargen går i Bagarmossen.

Men även om den verkligen varit där är det för sent att säkra spår, enligt länsstyrelsen.

Labradoren Milla och blandhunden Jack är ofta ute i Bagisskogen med matte Paulina Schneps. Ett hundliv till trots, att möta andra fyrfotingar och gnaga en stund på en pinne är en trevlig sysselsättning för en vovve.

Men i det för hundägare populära skogspartiet i Bagarmossen har den annars familjära känslan för många förbytts i nyfiken försiktighet. Sedan årsskiftet har länsstyrelsen fått in fem rapporter om misstänkt varg i det begränsade området. Många pratar om den ovälkomne gästen.

– Jag har klarat mig från att se vargen, men har stött på ett rådjurskadaver, berättar Paulina Schneps, som bor i närheten.

Hon stod och språkade med en annan hundägare i början av januari när hundarna plötsligt sprang upp för en bergsknalle där de började gnaga på någonting.

– Jag skämtade och sa att nu står de väl där uppe och äter rådjursbog.

När Paulina Schneps skulle hämta Milla och Jack möttes hon av en blodig syn. Framför henne låg kadavret av ett stort rådjur som av spåren att döma tycks ha släpats runt i snön.

Några dagar senare hörde hon från andra hundägare att varg siktats i området.

Hon har inte själv rapporterat in sin observation till länsstyrelsen.

– Men man vågar ju inte helt släppa hundarna i skogen nu på kvällen när man inte ser någonting. Är det en varg här är den antagligen i krokarna för att den är väldigt hungrig och då vet man inte vad den kan tänkas göra, säger Paulina Schneps.

Eva Hedberg, rovdjurhandläggare på länsstyrelsen i Stockholm, berättar att de inte har haft möjlighet att åka ut och undersöka spåren på plats.

Hon utesluter inte att det kan ha rört sig om en varg, även om hon tror att det är mer sannolikt att det varit fråga om en stor lösspringande hund.

– Det är alltid teoretiskt möjligt att en varg vandrar igenom ett tätbebyggt område. Men om det blir fler och fler rapporter under en längre period brukar det inte stämma. Det här är inte deras naturliga miljö trots allt och de håller sig undan för det mesta när de är på vandring

Enligt Eva Hedberg kan det vara svårt att skilja en lösspringande hund från en varg. Fotavtrycken är likadana, och även om vargtassar normalt är större än en hunds dito finns det hundar med stora tassar – liksom det finns varglika hundar.

– Man måste spåra dem, och det är där problemet kommer in just i tätbebyggda områden. Det blir så mycket andra spår och det hinner hända mycket innan vi kommer dit.

Att en varg skulle passera Bagarmossen är ingenting onaturligt i sig, menar Eva Hedberg. Men chansen för att det verkligen är en varg, och inte en stor hund, minskar i takt med att tiden går och om observationerna skulle fortsätta strömma in.

– Är det en varg, är det en varg på vandring som drar vidare ganska snabbt.

För att bedöma om vittnesuppgifterna kan stämma skulle Eva Hedberg behöva fotografier av den grå vandraren eftersom det är så svårt att spåra en varg i områden där hundar och människor rör sig mycket.

Paulina Schneps, här med sina hundar Milla och Jack, upptäckte ett rådjurskadaver i Bagisskogen.

Fakta

Fler observationer i Stockholms län

Vid årsskiftet slog Nackas viltvårdare larm sedan en misstänkt varg iakttagits i Boo. Även där observerades rådjurskadaver.

I september observerades en varg i närheten av E18, norr om Brottby.

I maj 2012 blev en varg, född i Värmland, påkörd på Rådmansö.

Det finns ett vargrevir i Stockholm mellan Åkersberga och Norrtälje, det så kallade Rialareviret.

Källa: Länsstyrelsen