Världen möts på Täljös nya flyktingboende

Syriern Marwan Alraee och dottern Marian, 14 år, längtar till Uddevalla, dit hans tolvårige son lyckats fly. Marian vill börja skolan. "Sedan vill jag bli skådespelare", säger hon.
Syriern Marwan Alraee och dottern Marian, 14 år, längtar till Uddevalla, dit hans tolvårige son lyckats fly. Marian vill börja skolan. "Sedan vill jag bli skådespelare", säger hon.
Irakiern Mohammed Ismail med flyktingboendets chef Tove Eriksson.
Irakiern Mohammed Ismail med flyktingboendets chef Tove Eriksson.
Julen står inför dörren. Men för de 155 flyktingarna på Österåkers nya flyktingboende är även storhelgen en oviss tid i väntan på ett nytt flyktingboende.

– Jag vill bara återförenas med min son igen, säger Marwan Alraee.

En rosaklädd flicka med en innebandyklubba tittar upp på mig nästan direkt när vi kommer in i samlingssalen på flyktingboendet.

Hon passar innebandybollen, jag rullar tillbaka den med foten. Ett barn i ettårsåldern bryter in och tar bollen, flickan blir lite sur.

Bredvid oss står julgranen klädd. För ett ögonblick känns det nästan som att barnen leker på vilken fritidsgård som helst.

Men sedan kommer verkligheten ifatt. Bredvid oss sitter vuxna som lägger pussel efter pussel, i väntan på dagens svenskalektion.

– En man lägger pussel hela tiden. Det kanske är ångestdämpande, säger Tove Eriksson, chef för Täljövikens evakueringsboende.

Hon har letat upp ett par flyktingar som kan engelska. Vi träffar Mohammed Ismail, en 45-årig handlare som flytt från Irak. Han sover inte i sovsalen bredvid oss, där 40 madrasser ligger uppradade.

– Jag kan inte sova där. Det är så många som snarkar och låter. Jag sover vid köket i stället. Det är klart att jag är orolig här. Det kommer så många flyktingar nu. Jag förstår att asylprocessen tar tid, men det är jobbigt att inte veta vad som händer. Förhoppningsvis kan min fru komma hit senare.

Mohammed Ismail har en strapatsfylld flykt bakom sig. Första båten han tog mellan Turkiet och Grekland gick sönder.

– Men ingen dog. Nästa båtresa gick bättre, vi var 50 personer på den båten. Men en bilfärd var farligare. Vi stod ihopklämda i ett litet utrymme i en bil, även kvinnor och barn. Det jag kan säga är att ingen skulle fly om de inte var tvungna, det är för farligt, säger Mohammed Ismail.

Han reser sig upp, några bekanta väntar. De ska promenera in till Coop från Täljö, en promenad på cirka 45 minuter.

– Transporterna är svåra. Det är få som har busskort. Kyrkan har lånat ut en buss till oss, så att flyktingarna kan åka till Migrationsverkets kontor, säger chefen Tove Eriksson.

Egentligen var det tänkt att flyktingarna skulle bo här i ett par dagar, i väntan på ett asylboende. Men asylboendena är fulla. Sedan Täljövikens evakueringsboende öppnade i början av december har ingen flyttat vidare.

– Flyktingarna lever i en ovisshet. Tristessen blir stor, ändå orkar de vara så trevliga och hjälpsamma. Vi försöker aktivera barnen, men många flyktingar är inte vana att låta barnen gå ut i kylan, säger Tove Eriksson.

Julen närmar sig. Tove Eriksson tror att alla barnen kommer få julklappar. Själv hoppas syriern Marwan Alraee, som slår sig ned vid oss, att han, frun och tonårsdottern ska få återförenas med familjens tolvåriga son, som sedan ett år tillbaka bor i Uddevalla.

– Det är det enda jag vill. Och att min dotter ska få börja skolan, säger han.

Fakta

Volontärer sökes

Vill du jobba som volontär på Täljövikens evakueringsboende? Kontakta Frivilliga resursgruppen.

Vill du skänka gåvor, som pussel, leksaker, barnvagnar och kläder? Vänd dig till boendet.