Min lokala hjälte

Vävstolen på modet: ”Beroendeframkallande”

Maud Elgh och Birgitta Nordlander vid vävstolen i vävstugan i Jakobsberg.
Maud Elgh och Birgitta Nordlander vid vävstolen i vävstugan i Jakobsberg.
Inger Magnusson, Maud Elgh och Ulla Abrahamsson studerar ett välgjort broderiarbete.
Inger Magnusson, Maud Elgh och Ulla Abrahamsson studerar ett välgjort broderiarbete.
Produktionen är i full gång på hantverksföreningen Kvarnen i Järfälla. Under utlandsresor och mässor i hemlandet hämtas inspirationen, som senare vävs in i linnedukar, löpare och trasmattor.
– Allt brukar gå åt, säger ordförande Maud Elgh.

Produktionen är i full gång i hantverksföreningen Kvarnens lokaler i Järfälla. Det smäller högt i vävstolen när bommen dras tillbaka mot väven. Ljudet från tramporna för tankarna tillbaka till lektionerna i syslöjd.

– Vävning har kommit på modet igen. Det är många i 20-, 25-årsåldern som vill lära sig. Även män, säger Gullan Holmström.

Gemenskapen i centrum

Hon sitter i I fikarummet på Kvarnplan 11 tillsammans med fyra andra damer från hantverksföreningen Kvarnen. Här samlas de helgfria måndagar och tisdagar för att umgås, dricka kaffe och skapa.

På bordet ligger bordsdukar i olika mönster som tar månader att sy färdiga.

– Att sticka är beroendeframkallande. Det gör en på bättre humör om man är förbannad eller ledsen, säger Inger Magnusson som är mitt uppe i arbetet med en lila halsvärmare.

En av dukarna är vit och har formen av en stjärna, med detaljer i guldtråd.

– När man bjudit in folk och dukat fram vågar vissa inte äta, säger inger Magnusson.

Den får man inte spilla rödvin på, va?

– Det finns särskilda tvättpåsar för stickat, försäkrar hon.

Många känner inte till all möda och kreativitet som ligger bakom hardanger, löpare, trasmattor och linnedukar. Traditionellt kvinnliga sysslor har genom åren nedvärderats.

– Mycket av det vi säljer täcker bara priset för materialet, berättar Gullan Holmström som var med och startade föreningen år 1987.

Hon håller på att tappa synen, men rör sig obehindrat mellan tätt stående vävstolar och varpor – känner på trådar och vet direkt vad som gått snett om någon behöver hjälp.

– Till en början ville jag inte hålla på mer. Jag kände mig klumpig. Det tog några år innan jag bestämde jag mig för att fortsätta. Det krävs bara lite jävlar-anamma.

Hon håller i fristående kurser sedan 35 år tillbaka och lär ut hantverket till nya generationer.

Tidigare år har föreningen haft utrikesfödda kvinnor på besök, som en del i kommunens integrationsarbete.

– Jag tror många lärde sig mer svenska här än på SFI.

Detta är livskvalitet och mental friskvård

Gemenskapen står i centrum och dagtid samlas många äldre som annars hade suttit ensamma hemma.

– Detta är livskvalitet och mental friskvård. Vi är stolta över vår förening, säger Maud Elgh.

Hon är ordförande för femtiotalet medlemmar och arrangerar resor.

– Förra våren reste vi till Åland.

Beate Rübenach som har tyska rötter beställer gamla tidningar med symönster från sina släktingar i hemlandet.

– De börjar tyvärr ta slut.

Har populär julmarknad

För att hitta inspiration besöker de också olika mässor och museer ute i landet. Intrycken vävs in i alster som saluförs på utställningar och den årliga julmarknaden, som föreningen arrangerar i sina lokaler.

– Det brukar vara lång kö utanför innan vi öppnar och för det mesta tar allt slut, säger Maud Elgh.