”Vi måste ta hand om dem som flyr”

Björn Ulvaeus har fortfarande samma klädmått som 70-talsdockan av honom på Abba-museet.Foto: Carlos Montecinos
Björn Ulvaeus har fortfarande samma klädmått som 70-talsdockan av honom på Abba-museet.Foto: Carlos Montecinos
Björn Ulvaeus tycker att alla kan göra en insats för flyktingarna. Själv har han blivit vän med en nyanländ genom Röda korset – och han hoppas att alla som ser Kristina från Duvemåla ska vilja bidra.
Nu funderar han och Benny Andersson på att skriva en ny musikal.

Musikalen Kristina från Duvemåla firar 20-årsjubileum – och är mer aktuell än någonsin. Berättelsen bygger på Vilhelm ­Mobergs utvandrarepos. En skara människor från Småland flyr hungersnöd, förmynderi och religiös förföljelse. I fredags hade musikalen nypremiär på Cirkus. Björn Ulvaeus sitter vid ett bord i den eftermiddagstomma ­restaurangen.

– Hur ska man inte komma att tänka på dagens flyktingsituation när man ser den? frågar han sig, med be­toning på ”inte”.

– Om man rörs av Kristinas och de andras öde, kan man väl också känna empati för de andra Kristinorna här ute? Om någon reflekterar åt det hållet har vi alla fall gjort en liten insats. Bilden på den syriske pojken, som spolades upp på stranden är ju den värsta sedan den nakna vietnamesiska flickan sprang från ­napalmbomben.

När föreställningen sattes upp på Göteborgsoperan inleddes ett samarbete med Röda korset, med workshops för nyanlända. Björn menar att alla kan göra en insats, exempelvis genom Röda korsets Kompis Sverige. Där får nyanlända invandrare lära känna svenskar.

– Om man sitter som jag i Djursholm så kanske man aldrig träffar någon nyanländ. Jag vill sitta så här, prata med någon och höra hur det är. Men jag har en kompis nu – som jag har fått via projektet.

Han fick höra talas om Röda korset-projektet och tänkte att det där skulle han också kunna göra. Än så länge har Björn bara träffat sina nya vän ett par gånger. Då kan de promenera eller äta lunch ihop.

– Det ger mig jättemycket. Jag kan riktigt känna hur han har haft det, vad han har flytt ifrån. Jag lär mig förstå honom och han får en kontakt med den andra världen.

Var Björns medmänsklighet kommer ifrån kan han intesvara på. Hur kan man inte bli engagerad? undrar han.

– För att kunna skjuta ifrån sig allt hjärtskärande som händer måste man vara väldigt förhärdad.

Hur ser du på utvecklingen i flyktingfrågan?

– Att vi måste ta hand om dem som flyr är helt klart. Men det går så sakta, är så byråkratiskt och vi är så dåliga på att skapa förutsättningar för att de ska kunna skapa sig en framtid i något av våra länder i Europa.

Ju mer Björn pratar om samhällsfrågor, desto mer kraft lägger han i orden. Intrycket av honom förändras från nästan försynt till livfull och gestikulerande.

Björn är även engagerad i Humanisterna. Han gick med i förbundet efter 11 september-attackerna, då han kände att religionen var på väg in i samhället igen. Och det vore förskräckligt, tycker han.

– Jag såg att de var de enda som stod på barrikaderna och var vaksamma. Folk får tro på vad fan de vill, men jag menar att det ska vara privat. Vi måste vara överens om att det inte går att veta om Gud existerar eller inte. Men om den allsmäktige guden väljer att visa sig för en skeptiker som jag – då ska jag falla på knä direkt.

För egen del tror han att vi bara har varann att lita till.

– Ju bättre vi beter oss mot varandra, desto bättre liv får vi. Det lönar sig att vara trevlig, säger han och ler närmast pojkaktigt.

Sedan 1979 lever hanmed hustrun Lena Ulvaeus. ­Äktenskapet ser han som en investering, i varandra och i förtroende.

– Man får en erfarenhetsmassa ihop. Man ska inte slarva med det, tro att det bara går att byta ut och vara så lättvindig med att skiljas. Då ska man vara riktigt jävla övertygad om att man inte kan lappa ihop det.

Björn bor på en egen liten ö med en bro över vattnet. Han älskar vatten och från villan har han sjöutsikt från alla fönstren. Huset upptäckte Västervikssonen när han flyttade till Stockholm. Han och Agnetha Fältskog promenerade längs stranden i Djursholm och sa ”tänk att få bo så där”. Omkring 25 år senare hade Björn möjlighet att köpa ön, efter succéåren med Abba.

Gruppen fick sitt stora genombrott med låten Waterloo i Eurovision Song Contest 1974. I dag känner Björn stor ödmjukhet inför allt som hänt i karriären. Att folk säger ”du anar inte vad er musik betytt i mitt liv”. Samtidigt är tiden med Abba svår att omfatta.

– När man nämner exempelvis 380 miljoner sålda album. Hur ska man ta till sig det? Det blir lite grann som att det inte är jag. Det märkte jag tydligt när jag höll på med Abba-museet. Då såg jag mig själv som en historisk person.

Efter att ha levt i offentlighetens ljus i decennier kan Björn se hur han har förändrats till någon annan. En stor skillnad är att han inte oroar sig för framtiden på samma sätt. Det spelar honom ingen roll att vara omtyckt av alla.

– Det är en befrielse. Jag är inte med i den där popularitetstävlingen längre. Vid 30 är man orolig för vad folk tycker på ett helt annat sätt. I dag byter jag kanal eller stänger jag av när jag ser mig själv på tv. Jag har fått nog av det på något sätt. Jag har varit en offentlig person sedan jag var 18 år och nu är jag 70. Det är ointressant.

Kommer Abba någonsin att återförenas?

– Näe.

Har ni Abbor kontakt?

– O ja. Alla fyra. Agnetha och jag har ju barn och barnbarn tillsammans, så vi ses vid födelsedagar och jul.

Anni-Frid äter han middag med när hon kommer till Stockholm. Benny träffar han regelbundet.

– Benny och jag satt där inne och såg ett på genomdrag häromdagen. ”Fan, vi skriver en till”, hehe. Inte Kristina nummer två, utan en ny musikal. Vi funderar starkt på det. En vacker dag kommer någon av oss att säga: ”Vad tror du om det här?”

Så har det alltid varit för Björn och Benny.

– Vi har varit sugna på att göra saker. En gång i tiden ville vi skriva popmusik på engelska och det var början på Abba. Så ville vi jobba med drama och musik, och då blev det först Chess och sedan Kristina. n

Tyrol blir en grekisk taverna. I Mamma Mia! the Party vill Björn Ulvaeus för­medla feststämningen från musikalen och filmen.Foto: sara flodin

Nationalmusikalen Kristina från Duvemåla på Cirkus. ”Då Vilhelm Mobergs böcker lär vara de mest lästa i svensk litteratur och det här är den mest sedda musikalen i svensk musikalhistoria, då kan man väl kalla den för det”, säger Björn Ulvaeus.Foto: mats bäcker

Fakta

MAMMA MIA PÅ GRÖNA LUND

Namn: Björn Ulvaeus.

Ålder: 70 år.

Bor: Ön Vågaskär, Djursholm.

Familj: Fru Lena Ulvaeus, som han träffade 1979. Fyra barn, barnbarn.

Yrke: Musiker, textförfattare, entreprenör.

Aktuell: Med musikalen Kristina från Duvemåla på Cirkus. Den 16 januari nästa år har Mamma Mia! the Party premiär på Tyrol, som byggs om till en grekisk taverna. Hälften av de 40 000 biljetterna har redan sålts. Björn berättar att han valde Gröna Lund i stället för London eller New York för att det var närmare hem. ”Så enkelt är det.

Fakta

Björn Ulvaeus om att han sällan ger ­intervjuer:

”Nej, alltså. Vad ska man göra det för? Tala om sig själv som om man vore ­någon otroligt intressant person. Jag känner att det är nästan arrogant att anta att man har intressanta synpunkter att komma med. Jag ställer upp när jag har något att komma med.

Fakta

… om att kristina har ­blivit kortare:

”I Helsingfors gjorde vi Kristina från Duvemåla lite kortare och mer kompakt, samma version som vi sätter upp här. Som berättelse är den bättre nu, som den ska vara tycker jag.

Fakta

… om att hålla sig i form:

Björn håller vikten genom att springa. ”Tidigare sprang jag maraton, numera nöjer jag mig med en halvmil tre, fyra gånger i veckan på löpbandet i källaren.”