Viken är en båtkyrkogård

I Finnboda båtklubbs hamn finns flera vrak. ”Det här har vi inte dykt på, det räcker att stå här”, säger Mikael Fredholm, marinarkeolog, som bedömer att vraket är yngre än 100 år. Undersökningen av Svindersviken har resulterat i tre nyupptäckta fasta fornlämningar.
I Finnboda båtklubbs hamn finns flera vrak. ”Det här har vi inte dykt på, det räcker att stå här”, säger Mikael Fredholm, marinarkeolog, som bedömer att vraket är yngre än 100 år. Undersökningen av Svindersviken har resulterat i tre nyupptäckta fasta fornlämningar.
Nu är Svindersvikens vrak kartlagda.

– Det som överraskat är framför allt mängden moderna vrak, säger marinarkeolog Mikael Fredholm.

Tre nypåträffade fasta fornlämningar – två vrak och en hamn­anläggning – blev resultatet av den marinarkeologiska undersökning som gjordes i Svindersviken under 2011. Den äldsta lämningen man hittat är från 1650-talet.

– Man ska ha lite tur. Att man hittar lämningar från 1600-talet händer inte varje gång man är ute, säger Mikael Fredholm, marin­arkeolog på Sjöhistoriska museet.

Det är utanför sommarvillan Svindersvik som man hittat hamnområdet, och ett av de nyupptäckta vraken.

– Där hittade vi också ett kulturlager, med spår från somrarnas båtfärder och fester, berättar Mikael Fredholm.

En annan vrakdel som hittats längre in i viken sätter fantasin i brand. Det är nämligen en bränd bottenstock.

– Det kan ha varit en mindre segelskuta som lagt till i viken på väg in till Stockholm. Man kan tänka att de lagat mat och inte haft koll på elden och att det då har börjat brinna – sådant vet vi har hänt.

Det övervägande antalet vrak som hittats är moderna, vilket innebär att de är yngre än 100 år gamla. Den magiska gränsen för arkeologer är 100 år, då vraken blir fasta fornlämningar, vilka skyddas i lagen.

– De flesta vraken som finns i Svindersviken är från industri­tiden, från 1800-talet och 1900-talet, säger Mikael Fredholm.

Det är framtidsplanerna för Nacka kommun som gjort att man varit tvungen att först ta en ordenlig titt bakåt. Byggnadsprojekt på båda sidor av Svindersviken och den planerade Kvarnholmsbron har krävt en arkeologisk förundersökning.

– Det är ganska ovanligt att man bygger över vrak och fornlämningar, oftast är det billigare att rucka lite på planerna och flytta bygget, säger Mikael Fredholm.

I Svindersviken har man funnit två vrak som varit extra intressanta att utreda: ett vid den planerade Kvarnholmsbron och ett på norrsidan, vraket Louis Adelaide.

– Vraket vid Kvarnholmsbron har visat sig vara yngre än 100 år, så ur marinarkeologisk synpunkt blir det fritt fram att bygga bron.

Louis Adelaide, som sjönk 1901, är däremot en fast fornlämning.

– Där kan länsstyrelsen komma att besluta att man ska göra en noggrannare utredning innan man får bygga, säger Mikael Fredholm.

Det verkar dock inte ligga någon större dramatik i skepps­vrakens bottenläge.

– De flesta är sänkta, och några av båtarna vi hittat är helt moderna. Bland annat hittade vi en segelbåt i plast, som ser ut att vara från 1970-talet.

Det öppnar frågan hur det egentligen varit med miljömedvetenheten bland båtfolk.

– Det är nog bättre nu. Men det händer säkert att man kör ut gamla träbåtar och sänker dem – om än i mindre omfattning.

Å andra sidan är det just sänkta båtar som skapar en stor del arbete åt marinarkeologerna.

– Så plastsegelbåten vi hittade utanför Operans lokal på Kvarnholmen kanske räknas som fast fornlämning 2050, säger Mikael Fredholm med ett leende.

Fakta

Använde ekolod

I juni 2011 kartlades Svinders­vikens södra och västra strand- och vattenområde med hjälp av sidseende ekolod (sonar) och dykningar.

Mer än 30 kända vrak finns i Svindersviken.

Källa: Sjöhistoriska museet.