Vilda djur äter odlingarna

Rådjuren har varit framme och ätit upp alla rosens knoppar i år. Bara en ros har klarat sig hos Berndt Banfors.
Rådjuren har varit framme och ätit upp alla rosens knoppar i år. Bara en ros har klarat sig hos Berndt Banfors.
Sötchock eller trädgårdsdöd – vilda djur i storstaden är en vattendelare.

Rådjur, grävlingar och kaniner ställer till det i Sollentunas trädgårdar, men än så länge är kommunen befriad från den fyrbenta plogen nummer ett: vildsvinet.

En ensam utsprungen ros har klarat sommaren hos familjen Banfors i Törnskogen. Resten av rosbuskarnas blomster slukades av rådjuren redan i knoppstadiet.

– Det är värre än någonsin. De käkar upp allt, det är hopplöst att odla något. Det har blivit för många av dem, säger Berndt Banfors.

Han har försökt allt. Blodmjölet som han strödde ut runt buskarna hade ingen märkbar på rådjurens aptit, och fallfrukten från äppelträden – som är lika frestande för vilda djur som brända mandlar på en vintermarknad – plockas upp med nitisk noggrannhet varje morgon.

Och när de objudna gästerna väl tagit plats vid bordet krävs det handgripligheter för att jaga bort dem.

– De flyttar sig bara några meter om man går ut och schasar, man måste kasta sten efter dem för att de ska springa iväg, säger Berndt uppgivet.

För kommunens två viltvårdare är rådjur det vanligaste ärendet. De flesta dör i trafiken, men ett tiotal djur skjuts av varje år.

– Vi försöker ta bort lite där det behövs för att hålla stammen nere, berättar Åke Broryd.

Från Sollentuna är det inte långt till storstadspulsen i Stockholms city. Ändå finns vildmarken ibland alldeles runt knuten. För tre veckor sedan såg Åke Broryd ett lodjur en bit norr om Norrortsleden.

– Den var 1,5 meter ifrån mig, jag satte upp händerna framför mig på ren reflex, berättar han.

Lodjur, liksom den älg som förra året gick runt och stångade på hus i fjorton dagar mellan Silverdal och Kista, hör förstås till ovanligheterna.

Däremot finns det en del grävlingar i kommunen.

– De går in under hus med krypgrund och kan trivas där. Vi försöker skjuta dem, men det är inte så lätta att komma åt. Vi har bara skjutit två i Sollentuna på 15-20 år, säger Åke Broryd.

Kommunens andra viltvårdare Lennart Karlsson hade en grävling på sin egen tomt förra veckan.

– Normalt är de inte farliga, men släpper man ut en hund kan det bli ordentliga bett, säger han.

Förra året släpptes även ett antal tama kaniner ut i Silverdal. Djuren fångades med nät, men några kom undan och förvildades.

I sommar har flera Silverdalsbor vänt sig till kommunen och rapporterat att de haft påhälsning av dem.

– De gräver upp trädgårdar och gräver gångar under hus och bostätter sig, det blir inte så bra om man låter dem hållas, säger Åke Broryd.

Naturens kanske allra främsta fyrbenta plog är Sollentuna dock förskonad från – än så länge.

– Jag är ganska nöjd med att vi inte har vildsvin här. Vi är instängda mellan E4 och E18, säger Åke Broryd.