Vinstaföraren lämnade bilen för att hjälpa

Santiago Cueva
Santiago Cueva sprang fram för att hjälpa vid terrordådet i Stockholm.
Vinstabon Santiago Cueva, 27, körde på Drottninggatan, i höjd med Kulturhuset, när han såg lastbilens våldsamma framfart.
– Jag tänkte att om jag lämnar bilen här så skulle den delvis blockera lastbilen om den skulle ha kört vidare, säger Santiago.

Några få behöriga förare körde på Drottninggatan vid 15-tiden i fredags. En av dem var värdetransportföraren Santiago Cueva, 27, från Vinsta.

Han var i höjd med Kulturhuset och på väg mot korsningen Kungsgatan/Drottninggatan när han såg lastbilens framfart framför sig, i motsatt riktning.

– Jag såg hur lastbilen körde genom Drottninggatan och hur den närmade sig Åhléns. Jag uppfattade det direkt som ett attentat på grund av hur våldsamt den körde, berättar Santiago.

”Maddog” bjussade polisen på fika efter dådet

Han såg hur föraren körde på stora blomkrukor och betonglejonen längs vägen.

– Jag visste inte var den skulle stanna, jag tänkte att den skulle köra hela vägen ner på Drottninggatan, säger Santiago.

Hans första tanke var att han var tvungen att lämna bilen och ta skydd.

– Jag tänkte att om jag lämnar bilen här så skulle den delvis blockera lastbilen om den skulle ha kört vidare.

Men då såg Santiago hur lastbilen studsade till.

– Jag upplevde det som att efter studsen vid Mäster Samuelsgatan så förlorade lastbilen styrförmågan och vek in mot Åhléns.

Efter kärleksbomben: Nallarna skänks vidare

Santiago sprang direkt fram till platsen för att hjälpa.

– Jag hoppade ut och sprang direkt fram och försökte hjälpa alla skadade. Sedan när det började brinna så började jag hjälpa ordningsvakterna och väktarna som var där att utrymma platsen innan polisen kom, säger Santiago.

När polisen väl kom så stannade Santiago kvar.

– Jag hjälpte till med olika saker, som att se till att folk rörde på sig, polisen ville inte att det skulle samlas så stora folksamlingar på samma ställe, säger Santiago.

Jenny drog igång #openstockholm

Nu har känslorna kommit i fatt.

– Det går inte beskriva hur det kändes där och då, det går inte att tänka på just då. Man tänker på det som hände nu och det kommer nog inte bara att försvinna utan tankarna finns kvar, säger Santiago Cueva.