Min lokala hjälte

Vraket en legend i Brottby

Rune Johansson vid Stora Harsjön.
Rune Johansson vid Stora Harsjön.
För 50 år sedan var Rune Johansson en av de första som var framme på olycksplatsen när ett SAAB J29 Tunnan störtat ner i Stora Harsjön.

Nu dyker hans barnbarn Jonas Öhman vid vraket.

Sedan 1954 har vraket efter ett SAAB J29, ”Tunnan”, legat på botten av Stora Harsjön i Brottby på gränsen mellan Vallentuna och Österåker.

Med hjälp av sin morfar hittade hobbydykaren och Jonas Öhman till slut vraket för fyra år sedan.

– Vi hade letat och kammat noll så många gånger. Men när vi tog med oss morfar ut i en eka pekade han bara: ”Där ligger det”. Och det gjorde det, säger Jonas Öhman.

Han har hela sitt liv fascinerats av berättelserna om planet som störtade ner i Stora Harsjön.

– Det är en legend i Brottby, säger han.

Jonas morfar, Rune Johansson var en av de första som kom fram till planet när de störtade 22 januari 1954. Då var lilla alliansfria Sverige mitt uppe i kalla kriget, inklämt mellan stormakterna Sovjet och USA. Att kriget kunde komma var en realitet och flygövningar med Sveriges stora stolta flygvapen var vanliga och viktiga. 15-åringen Rune Johansson hade precis gått med i Hemvärnet. Just den där januaridagen var han på väg ut för att hämta posten.

– Då hörde jag ljudet av ett flygplan i luften som varvade, säger han.

Sedan kom kraschen och Rune skyndade sig att ringa hemvärnschefen på orten, skolläraren Gösta Sahlin.

– Jag sa att vi borde förbereda oss för att ge oss ut och söka efter piloten.

Men det behövdes aldrig. En gård i närheten hade nämligen fått oväntat besök. Piloten Sixten Lüning hade lyckats hoppa ut med fallskärm och knackade på i den närmsta gården där han blev ­bjuden på kaffe och nybakade ­bullar, berättar Rune Johansson.

När Jonas Öhman simmade i Stora Harsjön som barn på somrarna fanns tankarna på det mystiska planet nere på botten. När han lärde sig att dyka var det självklart att leta efter ”Tunnan”.

Efter sökande på lediga stunder under flera år blev det bingo i maj 2011.

– Det var mörkt och dålig sikt, så tornade vraket plötsligt upp sig framför mig. Mitt i allt kom en enorm fisk och skrämde mig.

Trots att det egentligen bara är metallskrot kvar efter det gamla planet tycker han ändå att känslan att till slut komma ner till planet var hisnande – som när seriefiguren Tintin letar skatter på gamla vrak.

– Att få upptäcka en annan värld under ytan är magiskt, säger han.

Jonas Öhman är med i föreningen P2 Svenskt vrakskydd. Deras syfte är att verka för att vrak av gamla plan och båtar får ligga kvar på botten – efter att Kustbevakningen tagit bort delar som kan skada miljön.

Ett vrak som bärgats från botten blir bara en hög skrot och tappar sin historia, menar Jonas Öhman.

– Jag tycker om tanken att det som människan lämnar efter sig tar naturen tillbaka. En fiskebåt som trålat fisk och sedan sjunker, blir hem och skydd för fiskar. Det är trösterikt, säger han.