Min lokala hjälte

Wira bruks smedja räddad

Wira bruk var en av ­Europas största krigs­industrier. I dag är det ett av Österåkers populäraste utflyktsmål.

Den 1 maj är det ny­invigning efter att taket har restaurerats på den gamla smedjan.

Vårsolen skiner över Wira bruk den här aprileftermiddagen. Inne i den gamla smedjan letar sig ljuset in som skärvor mellan tegelpannorna. Ljudet från den dundrande Wiraån tränger också igenom.

Smedjan är från 1790-talet och där inne finns ugnar och slaghammare kvar.

Nu har smedjan fått en rejäl ansiktslyftning.

– Taket bågnade på mitten med mellan en halvmeter och en meter. Vi var tvungna att göra något nu annars hade det rasat, säger Jonas Wägerth, som är smed på bruket.

Stiftelsen Wira bruk ansökte och fick bidrag från Riksantikvarieämbetet.

– Vi har specialbeställt gamla tegelpannor så att det ska se naturligt ut Sedan har vi lagt om alla tegelpannor så att de gamla vetter mot backen och de ”nya” mot ån, berättar Lennart Berneklint, ordförande i stiftelsen Wira bruk.

Totalt kostade renoveringen 1,4 miljoner kronor. Vissa takbjälkar fick också bytas ut. Även virket är specialbeställt och kommer från Dalarna. Men taket bågnar fortfarande en smula i mitten.

– Det fick inte vara helt rakt, det måste se gammalt ut, säger Jonas Wägerth.

Wira bruk var en av Europas största krigsindustrier i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Här tillverkades 340 000 vapen, främst svärd och värjor. Under Karl XII:s regeringstid (1697–1718) tillverkades 12 000 värjor enbart under ett år.

– Men kunskapen fanns inte riktigt i Sverige så de tog hit smeder från Solingen i Tyskland, berättat Lennart Berneklint.

Under 1900-talets början var det mest liar och andra redskap som tillverkades på Wira bruk. 1948 lades smedjan ner.

I dag tre smeder åter verksamma på bruket. De gör ljusstakar, eldgafflar och andra bruksföremål. Jonas Wägerth är en av dem.

– Ibland står vi i den gamla smedjan, som exempelvis på nationaldagen och allhelgonadagen. Även om det är modernare i dag, använder man i stort sett samma teknik.

På fredag, den 1 maj, invigs den nyrenoverade smedjan klockan 13. Landshövdingen är på plats och borgmästaren i Solingen inbjuden. Klockan 14 är det guidad tur genom bruket.

– Sommaren är vår högsäsong. Det är många som åker hit på utflykt, tittar in i smedjan, går i den vackra naturen och fikar här på kaféet, säger Lennart Berneklint.

Engagemanget för att hålla Wira bruk levande är stort. I juli är det dags för de årliga Wiraspelen och nu anordnas även en fototävling.

– Och vi gick här i vårsolen och pratade om julmarknad, säger Lennart Berneklint.

I lilla smedjan hoppas man kunna renovera kvarnhjulet. Då skulle man kunna få igång stångjärnshammaren, berättar Jonas Wägerth.

Foto: åsa sommarström

Det färdiga taket efter vinterns renovering.

Takomläggning pågår på Gamla smedjan i Wira bruk.

Lennart Berneklint och Jonas Wägerth berättar att renoveringen måste göras så att resultatet såg ”gammalt” ut.

Fakta

Ensamrätt att leverera vapen

Smedjan anlades 1630 av Claes Fleming, amiral, riksråd och överståthållare.

Genom att använda den kraftfulla Viraån kunde man driva smedjans stora hammare.

Var landets största klingsmedja under Sveriges stormaktstid. Under perioder hade bruket ensamrätt på att förse den svenska krigsmakten med värjor, sablar och bajonetter.

Järnet togs från Dannemora gruva i Östhammar.

På senare tid övergick produktionen till civila redskap.

Så sent som på 1800-talet hade Wira bruk ännu två krogar som rekreation för dem som höll till på bruket.