Gympan där alla barn får vara med

Pia Eneström startade Upp&Ner-gymnastiken för sju år sedan. Dottern Maja är en av ledarna för gymnastiken som består den av tre åldersgrupper, från 3 år upp till 14 år. På bilden hoppar Filippa.
Pia Eneström startade Upp&Ner-gymnastiken för sju år sedan. Dottern Maja är en av ledarna för gymnastiken som består den av tre åldersgrupper, från 3 år upp till 14 år. På bilden hoppar Filippa.
En ilsken Pia Eneström ställde en dag kravet: ”Alla ska få vara med”.

Nu har Upp&Ner-gymnastiken – för barn- och ungdomar med utvecklingsstörningar – inlett den åttonde säsongen inom Enebybergsgymnasterna.

Pia Eneström var gymnast som ung, och att döttrarna Maja och Moa skulle börja var givet.

– Men hur ska det gå för min yngsta, Hanna, var min oro.

När Pia bestämt sig skulle inget hindra henne från att få in Hanna, som har Downs syndrom, i gymnastiken. Hon gick kurser, samlade på sig argument och var beredd på kamp. Varken argument eller ilska behövdes.

– Enebybergsgymnasterna svarade ”ja, vad roligt”. Jag blev förvånad och insåg att mina fördomar var grundlösa.

I dag är Upp&Ner uppdelat i tre åldersgrupper. Hanna, i dag tolv år, ingår i den äldsta och att antalet barn ökar förvånar inte Helene Olofsson, mamma till Isabella och Katarina Lindberger, mamma till Jesper.

– Med Pias engagemang är det inte konstigt. ”Bella” har varit med från början och älskar gymnastiken, säger Helene Olofsson.

I Brageskolans gymnastiksal är det just Bella som med tydligt blick- och kroppsspråk signalerade att det är dags att öka svårigheten från kullerbytta till kullerbytta från handstående. Och i nästa steg baklängesvolter.

– Nu får man ta i, säger Pia som ihop med dottern Maja hjälper barnen att få runt en sträckt baklängesvolt.

För några går det lätt, andra tvekar men genomför övningarna. Och ”Jeppe” står länge på händer, knappt utan stöttning, innan han glider ner med huvudet, nacken och ryggen längs med mattan.

Barn med downs syndrom har generellt sämre grov- och finmotorik. Med flera års träning ser vi en grupp som med iver hoppar från plinten ner på trampetten och sträcker ut i landningen på höjdhoppsmattan.

– De vill tävla och vi var med på senaste klubbmästerskapen. Jag försöker hitta klubbar att tävla mot, men hittills utan framgång. Det är få per år som föds med Downs syndrom och jag vet att en del Upp&Ner-klubbar väljer bollträning. Men jag ska fortsätta söka gymnastikgrupper att tävla mot, säger Pia.

Enligt Katarina Lindberger och Helene Olofsson är det sociala lika viktigt.

Jeppe hade inför denna kvälls terminstart antytt att han ville vara med kompisar, men ångrade sig.

– Barn med Downs syndrom är få, säger Pia Eneström. De har färre möjligheter till tillhörighet om man kan säga så. Här är de lika och utvecklas tillsammans. Jag vill att de ska komma vidare. Vi har numera hall med tumblinggolv och hoppgrop i Danderyd, där hoppas vi att äldsta gruppen ska få testa i vinter.

– Även om de inte gymnastiserar på samma premisser är det viktigt för dem att bli bättre. De vill berätta för sina skolkompisar, syskon och föräldrar att de gjort svårare saker.

Fakta

Klubb för barn med Downs syndrom

Upp&Ner Klubben startade på Frösunda Center 1999 av en grupp föräldrar till barn med Downs syndrom.

Tanken var att ge barnen rörelseglädje, att grunda bra vanor redan hos de små barnen och förebygga övervikt i vuxen ålder.

Upp&Ner i Enebyberg har påbörjat åttonde säsongen och vuxit från två till tre grupper sedan i våras.