Hallen räcker inte till alla pingisfrälsta

11-åriga John Lund är en av många ungdomar som håller på att vända en negativ trend för bordtennisklubbarna i landet.
11-åriga John Lund är en av många ungdomar som håller på att vända en negativ trend för bordtennisklubbarna i landet.
Rotebro BTK:s ordförande och ungdomstränare Lasse Naesström önskar att alla barn och ungdomar ska kunna få spela pingis.
Rotebro BTK:s ordförande och ungdomstränare Lasse Naesström önskar att alla barn och ungdomar ska kunna få spela pingis.
På 20 år har svensk bordtennis tappat en tredjedel av sina spelare.

Men någonting är på väg att hända. Rotebro BTK är en av många klubbar i landet som vittnar om ett nytt massivt intresse.

Svenskarna lyser visserligen med sin frånvaro på den internationella stjärnhimlen. Men i pingishallarna runt om i landet pågår full aktivitet.

I Trollholmsskolan i Rotebro är klockan 19 och sex pingisbord monteras snabbt upp av en hjälpsam pappa. John Lund, 11, gör sig redo – han ska snart spela match i division 7.

– Matcherna är roligast. Men jag tycker om att träna också, säger han.

John började spela för tre år sedan. Han är en av många unga som är på väg att vända en negativ trend i Sverige. I Rotebro BTK har antalet spelare nästan fördubblats de senaste åren och i dag finns 75 aktiva mellan 6 och 78 år.

– Jag pusslar och pusslar för att få det att gå ihop, säger tränaren Lasse Naesström som har varit aktiv i klubben sedan starten 1986. Problemet är att hitta lokaler. Vi har bara en hall och här ska många idrotter samsas.

För att kunna erbjuda så många som möjligt att spela bordtennis åker Lasse och hans son ut till skolor för att hålla i pingisträningar. Fem eftermiddagar i veckan är de på någon av kommunens fritidsgårdar och tränar servar och teknik med barnen.

En succé, menar Lasse.

– Barnen och föräldrarna är jätteglada för det. Totalt tränar jag omkring 200 barn och ungdomar i kommunen just nu. Intresset är verkligen enormt och det växer hela tiden.

På Svenska bordtennisförbundet tror man att det är rekryteringssatsningen som startade för några år sedan som nu börjar bära frukt.

– Vi har jobbat för det här länge, men det är inte förrän nu vi börjar märka skillnad, säger förbundschefen David Gustafsson.

Senast sporten hade ett sådant här uppsving var på 80- och 90-talet när Sverige representerades av stora världsstjärnor i varje mästerskap.

Under storhetstiden med J-O Waldner och ”Äpplet” fanns 15 000–16 000 aktiva spelare i landet. I dag ligger siffran på 10 000, men den växer stadigt.

På bordet längst bort i hallen har John Lund tagit kontroll över matchen mot en spelare i Ängby. Till slut vinner han med 3–1 i set. Han gör en blygsam segergest och ser nöjd ut.

– Målet är att spela i Elitserien, berättar han och torkar lite svett från pannan.

När vi får se nästa svenska stjärna på plats i världseliten får framtiden utvisa – men med den här utvecklingen ser det ljust ut, menar David Gustafsson.

– Det är klart att det kommer att märkas. Inom loppet av fem tio år tror jag att vi har en ny svensk världsstjärna på plats.

Fakta

Världsmästare

Hans Alsér och Kjell ”Hammaren” Johansson, dubbel 1967 och 1969.

Stellan Bengtsson, singel 1971.

Jan-Ove Waldner, singel 1989 och 1997 (även OS 1992).

Jörgen Persson, singel 1991.

Mikael Appelgren, dubbel 1985, lag 1989, 1991 och 1993.

Ernst Bolldén, singel rullstol 1990 och 2006.