Välj ditt område
Miranda Kvist på hemmaplan – i skogen i Ursvik.
Miranda Kvist på hemmaplan – i skogen i Ursvik.

Miranda från betongen blev skogens drottning

Hälsa och motion Hon var talangfull målvakt i innebandy – men avskydde att springa och kom hon sist när det var fystest. I dag är Miranda Kvist från Rissne Sveriges ”Traildrottning” med otaliga löpäventyr bakom sig, det ena mer extrema än det andra.

– Ja, tänk, lilla Miranda från betongen får folk att springa i skogen, säger hon och skrattar.

Hon gör det med Team Nordic Trail som hon startade 2013 och som i dag har löpargrupper ute i naturen på över 30 platser i Sverige, från Umeå i norr till Malmö i söder.

”Lite hajbaburiba i början”

– Jag började med grupper vid Hammarbybacken, Östermalms IP och i Ursvik. Först var det bara folk jag kände, men snart kom även sådana som inte var mina kompisar. Det var lite hejbaburiba i början, men jag fick ganska snabbt känslan att jag ville göra något större.

Miranda leder uppvärmningen med Team Nordic Trail i Ursvik. Foto Åsa Sommarström

Och större blev det alltså. Men hur gick det till? Hur kunde tonårstjejen som aldrig hade sprungit bli en löparprofil som njuter av att springa ultralånga distanser – helst i tuff terräng och över höga berg.

Sämst i fystest

– Jag var med i stadslaget i fotboll och innebandy, men jag var målvakt i båda. Det var något med att löpa som inte funkade för mig. Men när vi gjorde ett fystest i innebandylaget och jag var sämst så kom tävlingsjävulen i mig. Jag började träna för att vara bättre på nästa test. Det är svårt att förklara men jag blev lite förtjust. Jag märkte att jag mår bra när jag springer.

Hösten 2005, när Miranda var 17 år, lades innebandylaget ner. Miranda tappade sugen, men efter en tid utan träning började hon löpträna igen och anmälde sig till Stockholm Marathon 2006.

Mamma inspirerade till mara

– Min mamma sprang en gång när jag var liten och jag tänkte bara att ”jaha nu löptränar jag, då ska jag väl springa maraton”. Jag hade ingen koll.

Maradebuten blev en plåga, men gav ändå mersmak.

– Jag började träna och tävla mycket. Vid den tiden hade jag påbörjat någon form av förälskelse.

Överträning och kollaps

Men det blev för mycket. Miranda tränade varje dag, jagade tider, och plötsligt tog det stopp. Överträningen var ett faktum. Miranda kollapsade, kom inte tillbaka, och tvingades sluta med löpningen.

Först tre år senare, då Miranda jobbade för ett cykelhjälmsföretag i den lilla italienska bergsbyn Morbergno, började hon sakta sakta hitta tillbaka till löpningen. Från 2,5 kilometer ökade hon successivt och var så småningom uppe i långpass på 25 kilometer i bergen.

Släppte kravbilden

– Det var egentligen då jag hittade den riktiga löparglädjen. Innan hade jag varit fixerad vid prestation, att leverera, att det skulle gå snabbt. Nu var jag avslappnad och prestigelös. Jag var glad för att bara kunna springa och hade släppt kravbilden på mig själv.

I de italienska bergen hittade Miranda den verkliga löparglädjen. Foto Åsa Sommarström

Hemma i Sverige igen fortsatte Miranda att springa, längre och längre.

– Jag började med ultradistanser, jag kunde inte sluta springa. Men det var löparglädje de luxe, helt utan hets. Det är det jag hoppas kunna förmdela till andra också. Det finns så mycket krav. Man ska vara snygg, framgångsrik och vältränad. Det jag tycker om i löpningen är att inte jaga tider och tempo, den ska vara något man hämtar energi ifrån i stället.

Sprang från Stockholm till Gränna

De följande åren sökte Miranda allt fler nya utmaningar och äventyr. Hon har sprungit tre maraton på raken genom tre länder, sprungit alla tunnelbanelinjer i Stockholm, upp och nerför Sveriges högsta berg på fyra timmar, från Stockholm till Gränna – bland annat.

Samtidigt bloggade hon om sin löpning och blev en allt större profil i löparkretsar. Miranda bjöd in till löparträffar i Ursvik, och bloggläsarna hängde på i ett slags informella löpargrupper.

Lämna trottoarerna

– Jag hade blivit förälskad i att springa i bergen, fjällen, på stigar och ville förmedla det. Varför inte springa i naturen i stället för på trottoarerna?

Ur det växte Team Nordic Trail fram, som nu alltså har träningsgrupper över hela Sverige plus i Finland och snart även i Danmark och Norge.

Lämna trottoarerna, spring i naturen i stället, uppmanar Miranda. Foto Åsa Sommarström

– Jag tror att det har gått bra för att det är prestigelöst. Det är tuff träning, men folk ler och har kul. Man får gemenskapen som i en förening, men det har strukturen som ett pass i gym. Man vet att en ledare står där.

Lever som hon lär

Som grundare och vd jobbar Miranda mycket i sitt växande företag, men hon springer fortfarande åtminstone fem dagar i veckan.

Sveriges traildrottning tränar fortfarande ofta ”hemma” i Ursvik. Foto Åsa Sommarström

– Man måste ju leva som man lär. Och de få dagar jag är ledig på sommaren åker jag till fjällen och springer där, helst där det inte finns mobiltäckning. Det är ju sjukt egentligen!

Kommer med boken "Naturkraft" den 18 maj

Namn: Miranda Kvist.

Ålder: 28 år.

Bor: Södermalm, uppvuxen i Rissne.

Familj: Sambo.

Yrke: Upplevelsefantast, äventyrslöpare, företagare.

Nästa stora äventyr: Springer världens största bergsmaraton, Ultra Trail Mont Blanc, 17 mil runt Mont Blanc med totalt 11 000 höjdmeter, i början av september.

Aktuell: Kommer den 18 maj ut med boken ”Naturkraft – allt du vill kan du göra” om sina löparäventyr och sin resa från att hata löpning till att se den som en livsstil. ”Att skriva boken var det jobbigaste jag har gjort, men nu är jag jättestolt.”

Miranda Kvist

Miranda Kvists bok kommer ut den 18 maj.

Din bästa Stockholmsguide

Fler nyheter från Hela Stockholm

Nyheter

Flera ministrar har fått pulverbrev

Nyheter

Brev med pulver skickat till Ibrahim Baylan

Nyheter

Kör MC i löpspåren – på span efter blottare

Nyheter

Risk för kaos på Medis till helgen

Brott

Hemtjänst stal guldtand från åldring

Nyheter

2022 ska nya Lidingöbron stå klar