Här föddes stjärnorna

Dopningsprofessorn och forna landslagshöjdhopparen Arne Ljungqvist, 83, inledde karriären på Stora Mossens IP. ”Jag gjorde 1.90 som 18-åring och tror fortfarande inte att det är någon skolgrabb på Bromma gymnasium som hoppat högre”, säger han.
Dopningsprofessorn och forna landslagshöjdhopparen Arne Ljungqvist, 83, inledde karriären på Stora Mossens IP. ”Jag gjorde 1.90 som 18-åring och tror fortfarande inte att det är någon skolgrabb på Bromma gymnasium som hoppat högre”, säger han.
Curling på Stora Mossen 1937.
Curling på Stora Mossen 1937.
I år fyller Stora Mossens IP 80 år. En idrottsplats som danat konståkningsstjärnan Britta Råhlén, friidrottsprofilen och folkparksstjärnan Cacka Israelsson, samt IOK-pampen och dopningsjägaren Arne Ljungqvist – som har ”Mossen” att tacka för sin karriär.

Mannen som representerade Sverige i höjdhopp i OS 1952 vandrar sakta ut på sin barndoms gamla jaktmarker.

– Här höll man på att jaga vinster. Jag sprang fortare än storebrorsan och alla hans kompisar. Då blev det roligt, säger Arne Ljungqvist.

Idrottsglädjen han upplevde som ung på ”Mossen” har danat honom. Utan den erfarenheten hade han förmodligen inte vigt sitt liv åt jakten på de fuskande idrottsmännen.

83 år gammal arbetar han alltjämt som chef för antidopningsorganisationen WADA:s vetenskapliga kommitté.

Han var tre år när idrottsplatsen byggdes och känner i dag knappt igen sitt ”Mossen”.

– Där hoppade jag höjd, säger han och pekar bort mot ett par hus intill löparbanorna.

Han minns kvällen då han hittade ”sin” saxstil. Han var 10 år och försökte kopiera eleganten Stig Frendin.

Plötsligt flög han över ribban som låg på 1.30.

– Fan vad kul det var. Det var inte det där kråkhoppet, bara rakt upp och ner, utan det var en viss teknik för att lyfta upp baken och komma lite högre. Man landade ju i sand, så man måste landa safe.

Några tjocka höjdhoppsmattor existerade inte.

– Nej för farao. Och det var vaktmästaren här som tränade mig. Han kunde ingenting, haha.

På ansatsbanan låg kolstybb. Runtomkring var bara skog och en mosse. Bortom koloniområdet där ungarna numer åker pulka, låg en skidhoppsbacke i trä.

– Man åkte skidor dit bort på vintrarna – och skridskor här.

Som liten grabb brukade Arne beundra konståkerskorna som tränade på en liten kvadrat inramad av rep.

Den stora stjärnan på 1930- och 40-­talen var Britta Råhlén, Äppelvikens Sportklubb, som kom fyra i VM i paråkning. En annan var Gun Mothander.

Tillsammans med sex landslagskamrater i friidrott, däribland längdhopparen och trubaduren Karl Erik ”Cacka” Israelsson, bildade Arne Ljungqvist Bromma IF 1952, vilket skapade krigsrubriker i media.

– Det vart ett förfärligt hallå bland ledarna i Westermalm, Tureberg och de andra klubbarna som vi lämnade. Vi var ju deras stora stjärnor. Sedan blev vi snabbt Sveriges bästa förening, skrattar Arne.

Hans egen friidrottskarriär fick ett abrubt slut och han lade av 22 år gammal efter att ha strömhoppat höjd på Stockholms gator i samband med Studentkarnevalen våren 1953.

– Vi rev inte en enda gång. Folk stod bara och gapade. Det var härligt och roligt. Men efter det blev mitt knä förstört. Egentligen var det idiotiskt. På asfalt. Herregud jag som just tagit mig upp i världseliten.

I stället för friidrottare i världsklass blev han världens främste dopningsjägare och är nöjd med sitt livsverk.

Kastgrenarna är ett tydligt exempel på en renare idrott. Segerresultaten i London-OS 2012 hade inte ens räckt till en plats på prispallen i Seoul ett kvarts sekel tidigare.

– Så något har faktiskt hänt under de 40 år jag arbetat med det här. Det känns bra, säger Arne Ljungqvist.

Arne Ljungqvist glider över ribban på Stora Mossens på 1940-talet.

Fakta

Ritades av Paul Hedqvist

Namnet Stora Mossen kommer från den mosse som sträcker sig över det nuvarande koloniområdet och idrottsplatsen.

Idrottsplatsen ritades av arkitekten Paul Hedqvist som även ritat funkisradhusen på Ålstensgatan där Per Albin Hansson bodde.

Den ursprungliga idrottsplatsen hade, förutom friidrottsytorna och bollplaner, en skidhoppsbacke vars rester återfinns i ­pulkabacken bakom koloni­lotterna.

I dag finns konstgräsplaner, ishallar, friidrottsytor samt en dubbelidrottshall på ”Mossen”.