Min lokala hjälte

Allsvenskan: ”Jag har alltid haft med mig barnen på matcher”

Kort efter förlossningarna har Malin Wester varit tillbaka i klacken med barnen i bärsele.
Kort efter förlossningarna har Malin Wester varit tillbaka i klacken med barnen i bärsele.

Malin Wester och kompisen Pernilla Olsson promenerar från Mall of Scandinavia mot Friends Arena och ännu ett fotbollsderby. Men den grönvita sjalen avslöjar att det inte är hemmalaget som hon håller närmast hjärtat. Till och med pappmuggen med latte bär en kärleksförklaring till Hammarby. Ett hjärta intill bokstäver som formar ”Bajen”.

– Det var Pernilla som började med det när vi var i New York. Där uppfattade de aldrig hennes namn när hon beställde kaffe: ”Per?” Till slut sa hon att hon hette Bajen.

Malin Wester är ”tredje generationen på Södermalm”. Redan som bebis följde hon med sin pappa på hemmamatcher. När hon blev tonåring gick hon dit själv.

Hon har fött tre barn och missat några matcher strax efter förlossningarna. Men ganska snart har hon stått i klacken igen med barnen i bärsele.

Hennes syster och bror är likadana. Alla tre står vid Hammarbykollektivets flagga med bild på författaren och Hammarbysupportern Stig Claesson.

Även hennes make – till och med hennes 11-åriga dotter – står i klacken.

– Jag har alltid haft med mina barn på matcher i alla år. Det är en myt att det skulle vara stökigt i klacken. Bråken är ju utanför arenan. Och jag har aldrig varit med om att någon har gett sig på någon som inte är där för att bråka.

Hon tycker visserligen att fjolårets allsvenska publikrekord på Tele2 Arena var roligt. Men saknaden av Söderstadion väcker fortfarande fantomsmärtor.

Hennes favoritspelare genom tiderna är Pétur Marteinsson som spelade i Hammarby i slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet. Han var ”duktig, tuff och snygg” och gjorde hennes alldeles ”starstrucked”.

Hon kan inte heller låta bli att nämna Kennedy Bakircioglu som ”ju är en legend”. Hon minns hur hennes son Ulf och hans kompis ”Zacke” ropade på honom vid en hörna.

– Då gjorde han high five med smågrabbarna och sedan slog han hörnan så att det blev mål.

Hon var med när laget förlorade SM-finalen mot IFK Göteborg 1982 och har upplevt flera degraderingar från allsvenskan. Favoritminnet är föga förvånande SM-guldet 2001.

– Det rubbade nästan cirklarna. Jag kände inte igen mig själv. Det här var ju inte Bajen – vi var ju inte ett lag som vinner SM-guld. Samtidigt var det superkul. Då var det fest på Södermalm!

Fakta

Supportrar och spelare berättar

Supportrarnas berättelser:

”Hela hjärtat är AIK”

Djurgårdaren som har tatuerat favoritlaget över hela ryggen

Spelarnas berättelser:

De allsvenska Stockholmsspelarna berättar om sina bästa publikminnen.

TV: ”Jag fick inte behålla matchtröjan”

TV: ”Planstormningen 2009 är ett fint minne”

TV: ”Alla buade ut oss”