Min lokala hjälte

Jessica äntligen tillbaka

Periodvis har hon tvivlat. Nästan misströstat. Men fem år efter världscupsegern i Cortina slog Jessica Lindell Vikarby plötsligt till igen.

Triumfen i Beaver Creek och andraplatsen i St. Moritz har väckt hopp inför OS i februari.

– Det har varit ett mål för mig att komma till OS och ha en realistisk chans att ta medalj. Nu har jag visat att jag kan vara snabbast, säger Jessica Lindell Vikarby medan hon packar ner det sista i en av två jättelika trunkar.

En stund senare kånkar hon dem nerför de fyra trapporna i gårdshuset vid Karlaplan för färd mot centralen, Arlanda och flyg till Alperna och nya tävlingar i schweiziska St. Moritz. Hon har varit i stan i ett drygt dygn sedan hon landade efter en vecka i USA och Kanada.

– Jag hinner tvätta och packa om. Och i alla fall njuta av en frukost i lugn och ro här hemma, säger hon.

Det ständiga flängandet under säsongerna tär. Hon har visserligen vant sig, men samtidigt hunnit tröttna på flygplatser och livet i kappsäck.

– När åkningen går bra är det lättare, när man känner att man får lön för mödan.

Så som i storslalomen i Beaver Creek i början av december. Plötsligt stämde allt för Jessica.

– Inför tävlingen hade jag flyttats upp i ranking och var seedad topp 7. Det gör att det är mindre spårigt i backen när jag åker, men framför allt gav det självförtroende och en bra känsla mentalt.

Att tron på den egna förmågan stundtals har sviktat är inte så konstigt. Jessica tog sin första världscupseger i januari 2009, super-G i italienska Cortina. Men bara ett par veckor senare vred hon sönder ena knät under en störtlopps­träning vid VM i Val d’Isère. I slutet av 2009 kunde hon tävla igen och hon var med på OS i Kanada 2010, men formen saknades.

– Fysiskt var jag tillbaka, men jag hade tappat mycket teknik och tajming. Och ända sedan dess har jag haft svårt med störtloppet, har man haft några krascher så sätter det sig.

De senaste säsongerna har hon skippat störtlopp och enbart kört super-G och storslalom. Men nästa pallplats lät vänta på sig, även om hon sakta men säkert gjorde bättre och bättre ifrån sig, framför allt i storslalom.

– Att jag har känt en utveckling hela tiden har varit viktigt. För ibland har jag tvivlat när det inte har gått bra, även om jag har en inre drivkraft och vet att jag har kapacitet.

Kapaciteten utnyttjades till fullo i Beaver Creek. Jessica tog ledningen med hela 63 hundradelar i första åket.

– Redan det kändes som en seger i sig. Jag kände ”yes, äntligen!”. Jag hade en skön inställning och bra fokus och blev inte nervös.

I andra åket minskade marginalen, men Jessica höll undan, vann nio hundradelar före hemma­åkaren Mikaela Schiffrin och fick se en grön skylt när hon korsat mållinjen.

– När jag kom ner … det var svårt att fatta. Det var många känslor, både lättnad och glädje.

Oavsett hur det går i världscupen i januari och början av februari så har Jessica fått ett kvitto, ett färskt sådant, på att hon kan åka snabbast av alla. Det är skönt att veta inför OS i Sotji, Ryssland, där de alpina tävlingarna inleds den 9 feb­ruari.

– Storslalombacken där är flack. Det är positivt för mig. Backen i Beaver Creek är också flack och jag åkte som snabbast i de flackaste partierna, säger Jessica.

Den alpina stjärnan från Stockholm har fått vind i seglen lagom till OS.

”När jag kom ner … det var svårt att fatta. Det var många känslor, både lättnad och glädje.”

jessica lindell vikarby

Fakta

Gjorde första åken i Flottsbro

Namn: Jessica Lindell Vikarby.

Ålder: 29 år.

Bor: Östermalm.

Klubb: Huddinge SK, började åka i Flottsbro.

Familj: Sambon Jonas, mamma, pappa, två systrar.

Aktuell: Har efter flera pallplaceringar klivit fram som svenskt medaljhopp när OS avgörs i Sotji i februari.