Lång väntan på istiden

Johan Lindgren ser med sin traktor till att bandyspelarna får is att spela på varje vinter.
Johan Lindgren ser med sin traktor till att bandyspelarna får is att spela på varje vinter.
Goif Kåre annon 1985. Johan Lindgren, nr 2, sitter till vänster om målvakten och i bakre ledet står Staffan Hassius, nr 5, trea från höger.
Goif Kåre annon 1985. Johan Lindgren, nr 2, sitter till vänster om målvakten och i bakre ledet står Staffan Hassius, nr 5, trea från höger.
När kvicksilvret hasar under nollan är Johan Lindgren beredd med vattentank kopplad till traktorn.

Sedan decennier är han garant för bandys överlevnad i Kårsta och nu skissar klubben på konstfruset.

Förra helgen drog bandysäsongen i division 2 i gång. GoIF Kåre vann hemmapremiären över Norrtäljeklubben Spillersboda, 7–2, men inte på plan bakom Kårstaskolan. Den är som hösten – gråbrun.

När mjölkbonden Johan Lindgren ska beskriva sin lidelse för sporten och klubben säger han att ”sista dåren är inte född än”. Hans far, Erik Lindgren, tog på 50-talet bandyn i Kåre till en ny nivå med influenser från Sirius i Uppsala.

Johan, i dag 58 år, spelade tills han var 53. Redan i ungdomen blev han en i gänget av eldsjälar som varje vinter försökte skapa bandyis i Kårsta.

Förra veckan utförde han grundarbete på Bergsjöplan genom att sladda av gruset och städa undan pinnar och grenar.

– Innan lucia är det sällan lönt att vattna. Men en vinter hade de is i Spillersboda hela december, det var jäkligt surt.

Vattentanken rymmer tio kubikmeter, det krävs 25–30 fulla tankar för att skapa isgrund om det är tjäle i marken. Därtill allt arbete med att fintrimma isen om vädergudarna bistår med sitt.

– Vi är några som hjälps åt. Fyra, fem och ibland ännu fler.

Förra säsongen kunde Kåre spela två hemmamatcher, den tredje bröts när isen sprack. Vintern dessförinnan spelades fyra hemma.

Vattnet hämtas från ett dike till Bergsjön, sjön där bandyn spelades förr i tiden.

– Däremellan hade vi en plan på Kårevallen. Den var för liten. Hit till Bergsjöplan flyttade vi 1985.

Arbetet med att få till bandyis ser han framför allt som en social verksamhet, men tycker att det ”självklart ibland känns tröstlöst” också.

Johan Lindgren pratar även om bra vintrar. Han nämner årskullar som fått så bra grund på hemmaplan att de än i dag bär Kåres bandyfana. I dagens a-trupp är merparten födda 1987/88 och från Kårebygden.

Johan berättar anekdoter om flintmålning på en legendarisk ledare och olja i duschshampot samt skrattar hjärtligt vid minnet av en kall vecka när sex matcher rakades av på sju dagar.

Staffan Hassius, klubbens ordförande, har en plan för bandyns framtid. Han har gjort en kalkyl över vad konstfruset på Bergsjöplan skulle kosta och betyda för hela Vallentuna. Prisbilden landar på runt 20 miljoner kronor, då ingår bland annat att gruset byts ut mot konstgräs. Förra veckan skickade han kalkylen till tjänstemän och politiker i kommunen.

– Jag lovar att en satsning i Kårsta skulle gagna hela kommunen, säger han. Här är föreningslivet så starkt att boende i centrala Vallentuna gladeligen skulle nyttja en isbana under vinterhalv­året.

– Vi har känt till Staffans och klubbens tankar en tid, säger fritidschefen Mats Lennerthsson. Det är ett seriöst och genomarbetat förslag som vi ska titta på.

Johan Lindgren vet inte om han ska se förslaget som fantasi eller möjlighet.

– Men kör. För sjutton, i Kåre har vi bandykultur.