Lidingöhopparen Otterlings dröm om OS i Rio krossades brutalt

Vägen till OS i Rio de Janeiro låg krattad framför längdhopparen Andreas Otterling.

Men en stressfraktur i foten och en blodpropp gör att den 29-årige Lidingöbon kan glömma OS.

Andreas Otterling ligger på en matta och kör sjukgymnastik.

– Det är övningar för ben och höfter och för att blodflödet ska vara bra.Men det var inte denna typ träning han hade hoppats att ägna sig åt på Bosön. Normalt skulle den 29-årige Lidingöbon ha befunnit sig i andra ändan av hallen och kört längdhopp. Men det går inte när man tar sig fram med hjälp av kryckor.

Andreas Otterling var mycket nära att ta en plats till sommarens OS i Rio de Janeiro. I februari vann han Globengalan på personbästa 8,12 meter. Allt såg ljust ut.

Men nu är OS-drömmen krossad. Efter Globengalan fick han känningar av en stressfraktur i högerfoten och gipsades. Efter tre veckor tog läkarna tillfälligt bort gipset för att kontrollera läkningen. Det visade sig att läkningen inte ens hade börjat, och dessutom drabbades Otterling av en blodpropp i vaden.

– Samtidigt som jag då insåg att OS var kört blev jag rädd för vad som skulle kunna hända med hälsan. Allt kändes nattsvart.

Den 31 mars opererades Otterling av en specialist, nämligen fotbollsklubben IFK Göteborgs ”husläkare” Jon Karlsson.

– Han sa att operationen gick bra. Två hål borrades genom foten in i benet och där fästes två skruvar som ska få sprickan i benet att gå ihop.

Nu blir det åtta veckor i gips. Läkaren meddelade att det kommer att ta cirka tre månader innan Andreas Otterling kan träna normalt. Det skulle i så fall vara i skiftet juni/juli. OS invigs den 5 augusti, och det är i princip omöjligt att komma i tävlingsform så snabbt.

– Det är klart att det känns tungt och jag är väldigt ledsen. Jag har ju tränat så länge och så hårt för att få tävla i OS. Många har hört av sig och varit ledsna och frågat hur jag mår, och det känns skönt att folk bryr sig.

Andreas Otterling har genom åren varit rejält skadedrabbad. 2013 opererade han höften och missade hela inomhussäsongen. Otterling säger att han vid några tillfällen funderat på att lägga av.

– Men friidrott är ju mitt jobb. Jag lever till stor del på prispengar från tävlingar, och nu blir det tungt med ekonomin.

Han har ändå fortfarande framtidstro och målsättningar.

– Fast jag vet ju inte om jag överhuvudtaget kan komma tillbaka efter den nya skadan. Går det bra siktar jag på OS 2020 i Tokyo. Jag måste tänka att det finns en OS-chans till. Då är jag 34 år och det finns många i världseliten i friidrott som är så gamla.

Andreas Otterling har ytterligare ett stort mål – att slå Michel Tornéus svenska utomhusrekord på 8,22 meter.

– Jag är en statistikmänniska, så det vore extra kul att klara det.