Margit sprang en halvmil 13000 morgnar i rad

Margit Tiberg
Är det kallt och blåsigt bär Margit slalomglasögonen hon hade under sina alpresor förr.
Margit Tiberg sprang 5 kilometer varje dag – i 35 år. Hon slutade först då hon bokstavligen sprang sönder höftleden under en runda.
– Plötsligt en dag kunde jag inte ta ett steg, säger den i dag 90-åriga Vibybon.

Häromveckan läste Margit Tiberg med glädje Lokaltidningen Mitt i:s artikel om Elin Ragnarsson som hade sprungit 1 000 dagar i rad.

– Jättebra att börja träna sin kondition i tid! säger hon.

Och Margit vet vad hon talar om. Själv sprang hon varje dag i 35 år – ända tills hon hade kört fullständigt slut på ena höften.

– Jag hade precis sprungit runt Vibyspåret när jag plötsligt en dag inte kunde ta ett steg. Det gjorde så fruktansvärt ont. Jag vet i sjutton hur jag tog mig hem. Jag var 78 år då och vänstra höftleden var helt utsliten, säger Margit Tiberg.

Protes i båda höfterna

Nu har hon protes i båda höftlederna, men det hindrar henne inte från att fortsätta motionera.

– Jag får inte springa längre, men jag promenerar med min rullator varje dag. Två gånger i veckan går jag och handlar. Då blir det 4 kilometer. De andra dagarna tar jag en kortare runda här i östra Viby.

Margit Tiberg

Margit Tiberg har bott i kedjehuset i Viby sedan 1979.

Margits 35 år långa runstreak varade från 1969 till 2004. Hur det började minns hon knappt längre.

– Det är möjligt att det var något trassel med min man. Jag tror att vi bestämde att jag skulle ut och springa på morgonen medan han såg till att barnen kom iväg till skolan, säger hon.

Runt Vibyspåret varje morgon

Och när Margit väl var igång kunde hon inte sluta. Varje morgon klockan 6 sprang hon en 5-kilometersrunda från Rotebro där familjen bodde då, runt Vibyspåret, och tillbaka.

– Sedan var det bara hem och duscha och så gasen i botten till Helenelundsskolan där jag var lärare i tyska, franska och engelska. Jag skulle ju vara i klassrummet klockan 8.

Så småningom kom Margit på en bättre morgonrutin.

– Jag la böckerna i en ryggsäck och sprang till stationen och tog tåget till skolan i stället. Bättre för miljön och jag slapp gå upp så tidigt. Och eleverna i högstadiet tyckte att det var kul när fröken kom kubbande med rygga och kepa på huvudet, minns Margit.

”Det blev väl en halvmil”

Till Viby flyttade Margit 1979 då hennes man ”försvann på egna äventyr”, som hon säger. Men de morgontidiga löprundorna fortsatte.

– Här sprang jag upp över Skillingeberget, ner över golfbanan, runt Vibyspåret, och så hem igen. Det blev väl en halvmil.

Sprang du aldrig några lopp?

– Jo, det där loppet som gick runt Rösjön sprang jag ett par gånger. Jag minns inte riktigt hur det gick, bara att jag kom i mål. Men jag har ändå haft glädje av att jag har varit så aktiv. Jag har fortfarande god kondition och även huvudet mår bra av att man rör på sig, säger Margit och pekar mot tinningen.

Margit Tiberg

Under sina promenader i Viby passar Margit på att plocka upp allt skräp som folk kastat på marken. ”Jag vill at det ska vara fint här.”

När Lokaltidningen Mitt i hälsar på henne i kedjehuset i Viby är det minusgrader och ett ihållande snöfall. Men sådant har aldrig hindrat Margit. Med bestämda steg går hon ut i garaget, drar fram rullatorn och traskar ut på gångvägen bakom huslängan.

– Får se om jag möter någon i dag. Jag brukar alltid hälsa glatt på alla, även om många bara stirrar ner i sina telefoner, säger Margit barskt och visar med böjd nacke och ena handen en decimeter från ansiktet.

Margit Tiberg

”Västen är bra at ha om jag skulle ramla omkull och slå mig. Då vet den som hittar mig vem jag är”, säger Margit.

Hon promenerar några meter. Sedan börjar hon småjogga med lätta snabba steg.

– Ah, det kan väl inte vara så farligt att springa en bit om jag stödjer mig lite på rullatorn!

Fakta

Svealands Motorkvinna på 50-talet

Namn: Margit Tiberg. (Hette Wåhlin som gift men har återtagit sitt flicknamn).

Ålder: 90 år.

Bor: Viby. Föddes i Chicago, men flyttade till Tureberg som 3-åring och har bott i Sollentuna sedan dess.

Yrke: Var språklärare, men är pensionär sedan 1993.

Idrottsmeriter: Sprang cirka 5 kilometer varje dag i 35 år, 1969–2004. Tävlade på 50-talet i precisionskörning, slalom på tid och sådant, och vann titeln Svealands Motorkvinna och var nära att bli hela Sveriges Motorkvinna.