Nicola har inte en enda motståndare

Nicola St Clair Maitland bollar med chefstränaren Daniel Östman. ”Att träffa bollen är lätt. Det svåra är att greppa racketen och styra stolen samtidigt.”
Nicola St Clair Maitland bollar med chefstränaren Daniel Östman. ”Att träffa bollen är lätt. Det svåra är att greppa racketen och styra stolen samtidigt.”
Rönninge tennisklubb satsar på rullstolstennis. Nya tennishallen ska bli basen för sporten i Stockholm.

Nu återstår bara att hitta spelkamrater till klubbens enda rullstolsspelare – 9-åriga Nicola St Clair Maitland.

Hon föddes med ryggmärgsbråck och är delvis rullstolsburen. Det har aldrig hindrat henne från att idrotta. Nicola St Clair Maitland rider, åker sit-ski och spelar rullstolstennis.

Problemet är bara att hon, som ensam rullstolsspelare i Rönninge TK, inte har några motståndare.

– Hon får hålla tillgodo med mig. Vilket inte kan vara så roligt, säger tränaren Jan Hartman.

Nicola St Clair Maitland ler i sin standardrullstol när vi träffas i Rönninge tenniscenter.

– Det funkar bra med Jan, men det skulle vara kul att ha några andra i gruppen, säger hon och rullar ut på plexipave-golvet för att slå några slag mot Rönninge TK:s chefstränare Daniel Östman.

Trots att rullstolen inte är anpassad för tennis manövrerar hon skickligt runt den på banan och drar bollarna över nät.

Jan Hartman följer sin adept med blicken.

– Det är mycket lättare att svänga med en kamrad stol, med snedställda hjul. Men det görs inga små stolar, att specialtillverka en kostar 20 000–30 000 kronor. Så hon får spela något år till med sin standardstol.

Vid sidan av det ideella arbetet med att bygga upp rullstolstennisen på Rönninge tenniscenter arbetar han med sporten nationellt på Svenska tennisförbundet.

Den stora utmaningen är att få fler funktionshindrade att börja spela tennis. Konkurrensen från andra handikappsporter, framför allt basket, är mördande.

– De börjar spela basket. Redan dagen efter ringer de från klubben, säger att de saknar en spelare och frågar om de möjligen vill följa med till Tjeckien. Det är klart att de hänger med.

Rullstolstennisen har ändå vuxit i Sverige de senaste tio åren. I dag bedrivs sporten av 14 klubbar i landet.

Jan Hartman hoppas att den svenska dubbeltriumfen i Paralympics i somras ska ge ytterligare ett lyft.

Det finns massor av funktionshindrade barn och ungdomar i Botkyrka och övriga Stockholm. Svårigheten är att hitta dem.

Rekryteringen till stående tennis är lättare, menar Jan Hartman. Det är bara att kontakta kommunen, be om ett register över alla 6-åringar och göra ett utskick.

– När det handlar om att hitta funktionshindrade är det stopp på grund av sekretess.

I stället försöker Rönninge TK med annonser och flygblad.

Redan på söndag, den första advent, finns det tillfälle för den som vill att prova på rullstolstennis i Rönninge tenniscenter. Då kommer klubben att arrangera ett juniorläger för funktionshindrade juniorer.

Nicola St Clair Maitland kommer att vara med, liksom ett antal spelare från Östersund i norr till Visby i söder.

– Drömmen vore att på sikt bygga upp en verksamhet med flera unga spelare i 9–12-årsåldern, säger han.

Fakta

Bollen får studsa två gånger

För att få spela rullstoltennis krävs en betydande permanent nedsättning av rörelseförmågan i ena eller båda benen.

Reglerna är nästan desamma som för stående tennis, men spelarna får returnera bollen efter två studs i stället för bara en.

Det finns i dag omkring 7 000 spelare i världen.

1992 blev rullstolstennisen fullvärdig sport vid Paralympics i Barcelona. I somras tog Stefan Olsson och Peter Vikström Paralympics-guld i dubbel i London.

Källa: Svenska Tennisförbundet