Petter vägrar låta ångesten vinna

Tiokamparen Petter Olson befinner sig mellan ung och lovande och bäst i världen. Inne-VM nästa vecka är ett steg mot målet OS 2020.
Tiokamparen Petter Olson befinner sig mellan ung och lovande och bäst i världen. Inne-VM nästa vecka är ett steg mot målet OS 2020.
Petter Olson
Petter Olson
En mångkamp är en hårfin balansgång mellan glädjefnatt och dödsångest. VM-aktuella Petter Olson värmer alltid upp till "En rosa helikopter" för att sätta sig i så positiv sinnesstämning som möjligt. Ändå är han alltid rädd på startlinjen.

En stukad fot och ett benmärgsödem spökade och mångkamparen Petter Olson plitade ner ”ganska liten chans” i sin kalender när han planerade säsongen. Nu är han en av tolv som ska fajtas om världsmästartiteln i Inne -VM i friidrott i Portland, USA.

– Det är faktiskt mitt första VM, lite mer prestige, mer fokus. Alla de bästa i världen är med, säger Petter Olson när vi träffas i Sätrahallen dagarna innan avresan till Portland.

Han klappar sig hårt på kinder och knän, sprintar mot en trio häckar och studsar jämfota över dem.

– Det handlar mycket om att ta hand om kroppen nu, mycket vila i kombination med få explosiva moment, säger Petter Olson.

Det lilla blåmärket inne i benet efter stukningen i somras spökar fortfarande. Han beskriver det som en liten inneboende rädsla som hämmar honom i hoppgrenarna.

– Vi får se om jag lyckas få ihop till en normal nivå i USA, säger han.

En mångkamp är alltid en hårfin balansgång mellan glädjefnatt och dödsångest. Petter Olson är alltid rädd när han ställer sig på startlinjen.

– Du går från att ha toppat dig så att kroppen ska kännas 110 procent, och sedan så vet du att när du är klar som kommer du att vara ett vrak fysiskt. Det är något inneboende hos dig som säger att det är fel att förstöra det där man byggt upp. Det är som att hämta pengar på banken och slänga dem i sjön, säger Petter Olson.

Samtidigt är det lite det som en mångkamp i yppersta världseliten handlar om. Man måste prestera trots att kroppen skriker om nåd.

Absolut värst för psyket är det avslutande 1000- eller 1500-metersloppet. Den grenen avviker från de övriga nio och handlar om uthållighet, snarare än om explosivitet.

– Vi tränar aldrig medeldistans, resten av våra grenar är explosiva och då försöker man efterlikna det. Ändå ska man försöka göra något bra. Den smärtan man upplever rent fysiskt och den nervositeten många upplever för att det står så mycket på spel, den ångesten kan bli så stor att man känner: ”Jag vill inte hålla på med det här något mer”.

Samtidigt är ångesten en del av det som gör det så häftigt att vara mångkampare, menar Petter Olson.

– Man får visa att man har alla delar som krävs. Och glädjeruset när det går bra är otroligt.

Han värmer alltid upp till ”En rosa helikopter” för att sätta sig i en så positiv sinnesstämning som möjligt inför en tävling.

– Jag tror att det är väldigt viktigt att tänka positivt för att orka i längden. Om man låter rädslorna ta över får du antingen lägga av för att du inte pallar eller så hämmar det dig så att du inte kommer att få de resultat som du vill ha, säger Petter Olson.

Fakta

Studerar till civilingenjör

Namn: Petter Olson.

Ålder: 25.

Bor: Vällingby.

Familj: Fru Magdalena och sonen Moltas, 1.5.

Klubb: Hässelby SK.

Främsta merit: En åttondeplats i inne-EM ifjol.

Sysselsättning: Studerar halvfart på KTH till civilingenjör, inriktning energi och miljö.

Aktuell: Svenskt mångkampshopp i Inne-VM i USA 18-20 mars.

Supergren: Stavhopp där han har individuella SM-medaljer och 5.14 i pers.

Sämsta gren: Längdhopp. Petter har fysiken och borde kunna hoppa en halvmeter till i varje tävling, men hittar inte känslan. ”Om jag skulle få till det så närmar jag mig världseliten med stormsteg”, säger han.