Publikfavoriten är tillbaka i HIF-tröjan

Efter en försäsong som tillbringats till stor del i ishallen intill längtar Kalle Spjuth till att få sätta fart på skridskorna på Zinkens fullstora is.
Efter en försäsong som tillbringats till stor del i ishallen intill längtar Kalle Spjuth till att få sätta fart på skridskorna på Zinkens fullstora is.
Långt ifrån alla bandyspelare får någonsin en egen hejaramsa. Kalle Spjuth fick det i sin grönvita debut. Det var tio år sedan. I morgon lär ”Kalle Spjuth, skjut, skjut, skjut!” eka över Zinken igen.

– Haha, det är nog bara för att det rimmar bra. Jag får väl skaffa mig ett dyngskott så att jag lever upp till ramsan, säger Kalle Spjuth.

Det var inte skottet utan framför allt den rappa skridskoåkningen som fick halva Bandysverige att jaga den då 18-årige talangen från Oxelösund inför säsongen 2002/2003.

Hammarby vann dragkampen. Nyförvärvet presenterade sig direkt i debuten med tre mål mot Falu BS hemma på Zinken – och den 50-talsklingande ramsan till Kalles ära föddes.

När vi träffar Kalle Spjuth i mitten av förra veckan skulle Hammarby ha kört säsongens allra första träning på Zinkensdamm, men regn och blåst under natten har gjort isen obrukbar. Bandykillarna får än en gång ta sig in i isladan intill i stället.

– Vi har kört mycket på rinken här. I början är det helt okej, men när man har varit i väg och spelat lite matcher och cuper är det trist att gå in igen. Då vill man ut på stor is, säger Kalle.

Själv hör han kanske ändå till dem som lider minst av rinkens begränsade ytor. Han spelade ishockey länge och var så bra att han kom med i TV-pucken. Men Oxelösund är ett starkt bandyfäste och när Kalle tvingades välja klubba höll han fast vid den rundade.

Det har han inte ångrat. I så fall skulle det vara för pengarna, som är större i ishockeyn än i bandyn. Han har dock fått testa livet som proffs. Efter fem säsonger i Hammarby prövade Kalle lyckan i Ryssland och klubben Uralsky Trubnik.

– Det var en liten stad vid Uralbergen, med en rörfabrik. Men det var kul att göra en stund i livet. Jag gick upp, tränade, och åkte till Ikea och käkade köttbullar. Ett okomplicerat liv.

Finanskraschen 2008 satte stopp på äventyret. Kalle flyttade hem och återvände till Hammarby vid jul.

Säsongen därpå, 2009/2010, åkte han på en allvarlig knäskada mot Haparanda. Efter operation sa läkarna att säsongen var över då rehabiliteringen skulle ta minst ett halvår. Men Kalle kom mirakulöst tillbaka efter bara två månader och kunde vara med i slutspelet som – efter sex tidigare finalförluster – slutade med grönvitt guldfirande.

Efter guldet flyttade han till Sirius i Uppsala. Där blev det två säsonger innan han bestämde sig för att återvända till Stockholm och Hammarby.

– Jag saknade Stockholm och så händer det lite spännande saker i Hammarby, tycker jag.

Hammarby har, trots sämre träningsmöjligheter än konkurrenterna, gjort bra resultat på försäsongen. Utöver Kalle Spjuth har nyförvärven Misja Pasjkin (från Jenisej), Adam Gilljam (Broberg) och Andreas Bergwall (målvakt från Dynamo Kazan) imponerat.

– Vi är ett bra kollektiv som spelar en fartfylld bandy med mycket passningar.

Och målet? Ett nytt SM-guld?

– Nja, det kan jag nog inte säga – Sandviken är de stora favoriterna – men vi ska gå så långt som möjligt och får vi till en bra resa så … kanske.

Fakta

Fixar hemsidan

Namn: Kalle Spjuth.

Ålder: 28 år.

Bor: Vasastan.

Yrke: Har webbyrå. Byggde upp Hammarby bandys hemsida och ska nu renovera den.

Position: Offensiv mittfältare/anfallare.

Aktuell: Tillbaka i Hammarby som har elitseriepremiär mot Bollnäs hemma på Zinken i morgon onsdag klockan 19.