Min lokala hjälte

Trivs i AIK:s tvättstuga

”Bulten” gör en snabbtorkning under lampan av Panos Dimiatriadis strumpa.
”Bulten” gör en snabbtorkning under lampan av Panos Dimiatriadis strumpa.
AIK:s vänsterback och lagkapten Nils-Erik Johansson och Åke ”Bulten” Andersson.  Att vara materialare i AIK är ett tufft jobb. Men glädjen väger upp allt, förklarar ”Bulten”.
AIK:s vänsterback och lagkapten Nils-Erik Johansson och Åke ”Bulten” Andersson. Att vara materialare i AIK är ett tufft jobb. Men glädjen väger upp allt, förklarar ”Bulten”.
För 43 år sedan debuterade Åke ”Bulten” Andersson i AIK och övergav därmed sin ungdoms Djurgårdshjärta.

Med årets allsvenska seriepremiär inleder Täbyprofilen tionde säsongen i sin andra halvlek av AIK-karriären.

1975 var Åke Anderssons sista år som högerback i AIK. Det var enda säsongen, av totalt tre, där han frekvent fick stoppa allsvenska konkurrentlags räder längs vänsterkanten i stället för att nöta bänk.

Han varvade ner i Täby IS och blev sedermera tränare. Bland annat i TIS, men även i Enebyberg, Väsby och Frej. Just Frej blev sista klubben i mitten av 1990-talet.

– Jag följer Frej. Absolut. Har jag tid åker jag och kollar. Det var rena korpen på min tid, i femman och fyran. Jag är förvånad. Många har gjort ett jäkligt bra jobb för att få upp Frej i superettan.

– Jag ledsnade på att vara tränare, fortsätter han. Det gick inte att kombinera med skiftgång som brandman.

2004 åkte AIK ur allsvenskan och hade ekonomiska problem. Nye tränaren, Rikard Norling, skulle även sköta materialbiten sedan klubben tvingats säga upp materialarna.

– Leif Karlsson, ansvarig för AIK ungdom, tipsade om mig. Han visste att jag drog benen efter mig.

Utan ersättning klev Åke på halvtid/fritid in i en miljö som sedan dess blivit hans. Året efter, 2006, var AIK tillbaka i allsvenskan. Åke pensionerade sig från Solna brandförsvar och blev ”matris” på heltid.

– Tionde året nu. Jubileum. Med ”Pertan” (Per Karlsson) och ”Nech” (Nebojsa Novakovic) är jag de i truppen som varit längst i klubben.

07.00 försöker han vara på AIK:s träningsanläggning, Karlberg. Utöver för material ansvarar Bulten även för träningsanläggningen. Dock städar han inte, klipper inte längre gräset.

– Jag delegerar. Häromdagen informerade jag styrelsen om att taket börjar släppa. Nog finns det jobb, säger han och pratar om bollar, koner, tvättmaskiner, torktumlare, glödlampor och skor – gröna skor, orangea skor, röda skor.

Han berättar vidare om nattliga bilresor från bortamatcher till Karlbergs tvättstuga medan spelarna sover på hotell och flyger dagen efter.

– Glädjen väger upp allt. Om det varit tråkigt hade jag slutat.

Bakom hans rygg drar spelarna mot Skytteholm för att träna. Några med skrynkliga tröjor. Kvällen innan glömde Bulten nämligen att sänka tumlarvärmen, vilket tränaren Andreas Alm gladeligen pikar honom för. ”I går när jag gick satt du med journalister. I dag sitter du också och blir intervjuad. Det vore bra om du skötte jobbet först.”

Spelarna skrattar, även assisterande tränaren Nebojsa Novakovic vars tröja liknar en torkad tvättsvamp.

– En miss. Jag tar det, säger Åke.

Är det svårt att inte som gammal tränare lägga sig i?

– Inte ett dugg. Tyvärr är man tvungen att hålla käften, säger han och garvar. Och, vad då, min steg 4-utbildning är förlegad i dag.

Hur är du på bänken?

– Lugn. Jag skuttar möjligen efter viktiga mål. Oftast sitter jag bredvid Nech. Vi pratar en del, men jag lägger mig aldrig i.

Kenny Pavey gör precis som ”Bulten” sin andra vända i AIK.

Fakta

Granne med Djurgårdens sportchef

Namn: Åke ”Bulten” Andersson.

Smeknamnet: Skulle som ung laga cykeln med skruv, men beställde bult.

Ålder: 68 år.

Bor: Gribbylund sedan 1985. Är ursprungligen rospigg, från Rö där grannens pojk var Bosse Andersson (sportchef i Djurgården).

Familj: ”Maisan” och fyra utflugna barn.

Huslig: ”Nej, jag klipper gräset.”

Hobbies: Spelar mycket golf.

Aktuell: Inleder på annandag påsk 10:e säsongen som allsvensk materialförvaltare i AIK fotboll.