”Värre att gå än springa”

Maria Thomsen tränar i Rålis, där Fotrally startar i nästa vecka. Normalt tränar hon tio timmar i veckan. ”Får jag ont om tid springer jag till och från jobbet eller joggar på lunchen. Och så ser jag inte så mycket på tv.”
Maria Thomsen tränar i Rålis, där Fotrally startar i nästa vecka. Normalt tränar hon tio timmar i veckan. ”Får jag ont om tid springer jag till och från jobbet eller joggar på lunchen. Och så ser jag inte så mycket på tv.”
Hon har klarat 246-kilometersloppet Gax trans scania. Nyligen sprang hon världens största ultralopp, Comrades i Sydafrika.

Ändå är den oavbrutna promenaden i Fotrally en tuff utmaning.

– Det är värre att gå! Man får inte i gång pulsen och man får inte samma endorfinkick. Dessutom har man fötterna i marken mycket mer än när man springer så det blir en större påfrestning. Blåsor är det som får de flesta att bryta.

Maria Thomsen vet. Hon har gått långt i de två Fotrally som har genomförts hittills.

2010 vann hon efter nära 30 timmar. 2011 kom hon fyra, men blev bästa kvinna, då hon bröt efter drygt 27 timmar.

Inför årets Fotrally, som startar i Rålambshovsparken klockan 21 på torsdag i nästa vecka, är hon ute efter både segern och rekordet på 33 timmar och 21 minuter som Jonas Davidsson från Hägersten satte i fjol.

– I Gax trans scania sprang jag i 56 timmar. Nu kan jag gå hur långt som helst, tror jag. Minst 36 timmar är jag säker på.

Mia Thomsen är relativt ny som ultralöpare. Det började med att hennes bror utmanade henne att springa Stockholm Marathon 2009, med titeln ”Världsbäst alla kategorier” på spel.

– Jag klarade inte att komma ut på intervallpass på egen hand så jag sökte mig till IF Linnéa på Söder och upptäckte att shit vad roligt att se resultat och att vara bland likasinnade.

En av klubbkompisarna i IF Linnéa berättade att hon tränade för att genomföra Spartathlon, 246 kilometer från Aten till Sparta över de grekiska bergen.

– Jag tänkte att det går inte, jag visste inte ens att det fanns så långa lopp. En mara var det värsta man kan göra, trodde jag då.

Maria Thomsen besegrade brorsan i Stockholmsmaran 2009.

Efter loppet sprang hon uppför trappan på Östermalms IP, medan de flesta andra stapplade eller släpade sig fram. Först då insåg hon att uthållighet var hennes grej.

– Jag hade inte kunnat springa så mycket snabbare, men jag hade kunnat springa längre. Jag gillar inte att springa fort, få mjölksyra och spykänsla, men jag gillar att springa länge.

Med tanke på det borde Fotrally passa Maria Thomsen perfekt. För det går inte fort.

Alla som deltar i tävlingen måste hela tiden hålla en jämn hastighet på beskedliga 5 kilometer i timmen.

Konkurrensen är dock både större och hårdare än tidigare år. Bland annat deltar två gångare i år, Birger Fält och Christer Svensson.

En annan konkurrent är Maria Thomsens sambo sedan några månader tillbaka, Silvio Cannavá.

De båda var de två sista på fötterna i Fotrally 2010 och gick sida vid sida i flera timmar innan Silvio kastade in handduken. Efter Fotrally 2011 blev de ett par.

– När vi gick ensamma på slutet – det var bästa raggningsgrejen. Efter att ha gått så länge kommer man in på en själslig nivå, pratar om allt och delar med sig på djupet, säger Maria Thomsen.

Däremot delar de inte med sig av tips inför årets Fotrally, där de är bittra konkurrenter.

– Han är också ute efter segern. Vi har hemligheter för varandra. Det är svårt. Om jag ser att han gör lite fel med sin diet vill jag säga till – jag älskar ju honom – men samtidigt vill jag vinna!

Fakta

Gav bort 8 par löparskor – har 18 kvar

Namn: Maria Thomsen.

Ålder: 42 år.

Bor: Kungsholmen.

Yrke: Marknadschef på ett it-företag.

Familj: Sambo, två barn, fyra bonusbarn.

Löparskor: ”Jag gav bort åtta par på Comrades i Sydafrika. Nu har jag 18 par kvar.”

Tränar: Cirka tio timmar per vecka.

Blogg: bloggaromtraning.se/marathonmia

Aktuell: Jagar sin andra seger i Fotrally med start den 28 juni.