ANNONS
Tema-sidorna produceras av Lokaltidningen Mitt i:s kommersiella redaktion, Mitt i Studio. Temaredaktör Love Lind studio@mitti.se 08-550 550 92

Magnus är bipolär: ”Är inte rädd för sjukdomen längre”

Magnus Peterson har levt med bipolär sjukdom typ 2 i över 10 år.
Magnus Peterson har levt med bipolär sjukdom typ 2 i över 10 år.
Sedan sena tonåren har Magnus Peterson levt med bipolär sjukdom. Att lära sig hantera den och dess skov har varit en decennielång resa för både honom och familjen.
– Jag har lärt mig att bädda mjukt omkring mig. Jag är inte rädd längre.
ANNONS

Magnus var 18-19 år. Social, utåtriktad – en clown som var omtyckt av alla.

Men inuti var det något som skavde.

– Jag märkte det på sommarlovet mellan tvåan och trean i gymnasiet. En klump i magen och bröstet, något som jag aldrig känt förut.

Han stannade hemma från skolan, i början lite, men snart väldigt mycket. Hemma förstod man rätt snabbt att magklumpen inte var fysisk utan psykisk.

”Blev helt mentalt förändrad”

Magnus minns särskilt två händelser.

– Min mamma har berättat att jag tittade ut genom ett fönster och att det var som att någon knäppt med fingrarna och jag blev helt mentalt förändrad. Jag fick plötsliga misstankar om att bilarna utanför var Säpobilar. När vi var på Djurgården en gång så tyckte jag att olika bilar följt efter oss, berättar han.

Till slut blev Magnus inlagd på Sankt Görans psykakut.

Första natten satt en sköterska bredvid hans säng.

– Det var kanske inte så bra för en person med mina misstankar. Jag trodde att jag var inlagd på ett institut där de skulle utföra experiment på mig.

ANNONS

Magnus blev inlagd på sjukhus.

Magnus blev inlagd på sjukhus.

I övrigt är minnena bleka. Magnus hade sjunkit ner i en djup, så kallad katatonisk, depression att läget blev akut.

– Jag var fysiskt där men inte mentalt. Jag varken åt eller drack utan fick dropp.

– Man måste häva det tillståndet fort, annars bränner man hjärnan, fortsätter han.

Livet kom åter efter elchockerna

Läkarna satte in elchocksterapi, sammanlagt 15 sessioner. Men redan efter 3-4 gånger hände något.

– Mina föräldrar har berättat att det återigen var som att någon knäppte med fingrarna och jag kom tillbaka. Blicken vaknade.

Efter 3,5 månad på sjukhus fick han komma hem. När man utvärderade hans sjukdomsresa för att kunna ställa diagnos såg man flera triggerpunkter som startat det hela.

– Jag var nybliven 18-åring, festade på krogen och jobbade extra varje helg samt tre kvällar i veckan och låg på topp i skolan. Jag var extremt uppvarvad, hypomanisk. Efter sommaren började jag dippa och föll sen slutligen ner i den här depressionen.

Magnus fick diagnosen bipolär sjukdom.

Idag äter han medicin, sköter kost, motion och återhämtning för att hålla sjukdomen i schack. Han har haft återfall, men inte lika djupa.

”Jag bäddar mjukt omkring mig”

Nyckeln har varit att lära känna och förstå sjukdomen.

– Utmaningen är att få ihop rutiner och strategier. Ju mer och bättre jag kan om min sjukdom så bygger jag upp ett skyddsnät omkring mig. Jag bäddar mjukt omkring mig. Och jag är inte rädd längre.

Idag jobbar Magnus som chef på en Icabutik. En stor del av fritiden går åt till att hjälpa andra.

– Jag är vice ordförande för Föreningen Balans som vänder sig till folk med bland annat bipolär sjukdom samt jobbar som ambassadör och föreläsare för Hjärnkoll, där tanken är att människors egna berättelser ska sprida kunskap om psykisk ohälsa.

Han är tillfreds med sin diagnos.

– Att ha levt med den här problematiken har gjort mig till en bättre människa. Både att jag hjälper mig själv men också andra.

Så hjälper du någon som mår dåligt

Har du en anhörig, kollega eller vän som mår psykiskt dåligt? Här ger Erik Rådström från Balans Stockholm tips om hur du hjälper på bästa sätt – och hur du tar hand om dig själv så att du orkar med.

Balans Stockholm är en ideell patient- och anhörigförening för bipolär sjukdom, depression, utbrändhet samt dystymi, det senare en lindrigare men ibland långvarig form av depression.

Föreningen drivs både av drabbade men också anhöriga. Ett av deras mantran är att det är viktigt att komma iväg och få hjälp så fort som möjligt.

– Vi försöker alltid få drabbade att komma iväg för att få träffa en läkare, sjuksköterska, psykolog eller samtalskontakt så man inte går med något för länge. Får man rätt hjälp i tid, det kan vara medicinering eller samtal, så kan det stoppas från att bli värre, menar han.

”Hitta sätt att bryta isoleringen”

Som anhörig finns flera saker som man kan göra och tänka på, menar Erik Rådström.

– Dels kan man hjälpa till att hitta den hjälp som finns att få, och påminna om att det blir bättre.

– Men man kan också rent praktiskt höra av sig och föreslå att man gör saker. Det kan vara en promenad, eller att laga mat ihop. Man får hitta sätt att bryta isoleringen för den som mår dåligt, säger han.

Lyssna och uppmuntra

Det är också viktigt att lyssna och uppmuntra till att ”ring mig om du känner dig nere”.

– Däremot ska man inte försöka lösa någon annans problem. Med rätt redskap och hjälp så kan den drabbade själv ta sig upp. Det är viktigt att man själv får förståelse så man minskar risken att samma sak händer igen, säger Erik.

Som anhörig är det lätt att dras med i det negativa och bli ”medberoende”.

– Det är lätt att du dras med nedåt. Det finns en stor hälsorisk i det. Det beror också på vilken typ av anhörigskap. Det kan knäcka relationen mellan barn, mamma och pappa och leda till bråk som trasar sönder familjen. Därför är det viktigt att tänka också på sin egen hälsa och ta pauser för att kunna vara där på ett bra sätt, säger Erik Rådström.