ANNONS
Tema-sidorna produceras av Lokaltidningen Mitt i:s kommersiella redaktion, Mitt i Studio. Temaredaktör Love Lind studio@mitti.se 08-550 550 92

”I sorgen tvingas man ställa om sin GPS”

I början kan sorgen vara chockerande, men för de flesta så släpper den efter ett tag och man kan börja hitta tillbaka till sitt, någorlunda, vanliga liv igen.
Sorgen släpper för de flesta efter ett tag och man kan börja hitta tillbaka till sitt, någorlunda, vanliga liv, menar Ann-Christine Björk.
Ett dödsfall, ett brustet hjärta, en förlorad vän. Oavsett orsak – i sorgen kan det kännas som att livet är slut och att ingenting någonsin kommer att bli bra igen.
– På något sätt så hittar man en väg och får ihop livet igen, trots att man gått igenom något svårt, säger prästen Ann-Christine Björk.
ANNONS

Ann-Christine har varit präst i 20 år och arbetar just nu i Nynäshamns församling. Sedan sju år är hon även leg. psykoterapeut. I bägge yrkesroller stöter hon på människor som av olika anledningar gått igenom förluster och hamnat i sorg.

En vanlig missuppfattning hon möter är att sorg är något sjukligt.

– Sorg är sorg, det är ingen sjukdom. Man kan mer likna det vid ett arbete, en process som vi måste ta oss igenom vid en förlust. Samtidigt är det en specifik situation som vi måste hantera, som innefattar hela systemet. Vi kan känna oss helt i chock, samtidigt som vår vardag är precis som vanligt. Det är omvälvande.

Sorgens fyra stadier

Hur man hanterar sorg är individuellt, men ofta tar sig den sörjande igenom fyra olika stadier: chock, reaktion, bearbetning och en slags nyorientering, där man återtar känslan av sammanhang och mening.

– Man ältar, man försöker förstå. Sen tar man in vad som hänt, och sörjer lite mer. Chocken brukar släppa efter någon månad. Man tvingas ställa om sin GPS, från hur man levt tillsammans som två, till något helt nytt. På något sätt så hittar man en nyorientering och börjar få ihop livet igen, trots att man gått igenom något svårt.

– Man brukar också prata om ett sorgeår. Det blir till exempel alltid en första jul utan den man förlorat, en första födelsedag, en första sommar på lantstället ensam och så vidare. Men är det en stor eller dramatisk förlust kan det såklart ta längre tid. Det beror på vilka vi är som personer och var vi är i livet, fortsätter hon.

Sorgen är randig, det vill säga att den kan få komma och gå. Vi säger till barn att gå till skolan även om de har sorg. Det kan vara skönt att få vila från sorgen, och barn klarar ofta det där med att stänga av och på.

Ann-Christine Björk

Barn hanterar sorg annorlunda, och där kan vuxna lära sig något, menar Ann-Christine.

– Sorgen är randig, det vill säga att den kan få komma och gå. Vi säger till barn att gå till skolan även om de har sorg. Det kan vara skönt att få vila från sorgen, och barn klarar ofta det där med att stänga av och på.

ANNONS

”Tiden läker alla sår” och andra klyschor

Något som «irriterar» henne är olika typer av klyschor som sörjande ofta möter, till exempel att «tiden läker alla sår».

– Visst, med tiden blir såren annorlunda, det blir ärr av dem och det gör inte lika ont. Men att få höra det när man har det jobbigt och sitter med en superförlust, det kan inte någon i chock ta in.

Även kring äldre människor vars liv är på väg att ta slut finns det resonemang och klyschor.

– Som den här att «har man haft ett bra liv är man färdig». Då kan man typ dö i frid anses det. Men det är kanske tvärtom, att om man haft ett bra liv så vill man fortsätta leva? Det är som att bara för att man är gammal så är vi färdiga, vi är medvetna om allting och kan slappna av. Men det är man ju inte. Vem bestämmer om man är färdig?

”Att leva är att veta att vi ska dö”

Genom sorgen efter ett dödsfall uppstår ofta nya tankar, om döden och vårt eget liv. Det behöver inte vara av ondo, menar Ann-Christine Björk.

– Vi behöver hantera döden, hela livet. För att leva är att veta att vi också ska dö. Så jag vill vända på resonemanget: hur hanterar vi vår dödlighet? Jag vet att det här med dödsångest finns, men jag tänker också att det finns något relevant existentiellt jobbigt med att veta att vi ska dö, säger Ann-Christine.

Tankar på döden och alltings förgänglighet kan nämligen göra oss mer levande.

– Jag brukar säga att har du en gammal släkting som ligger för döden – spring dit! I efterhand tänker många «varför träffades vi inte mer, varför pratade vi inte om det som var viktigt? Det gäller att ta vara på den tid som finns, det relationella är så viktigt!

ANNONS
Mitt i:s nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

Få de bästa lokala nyheterna från Mitt i Lidingö direkt i din inkorg.

Här kan du anmäla dig till fler nyhetsbrev.

Något gick fel. Vänligen prova igen!

Tack! Vi har skickat en bekräftelse till din inkorg.