Nasiba Sarwari: Klart att jag ska rösta

Nasiba Sarwari
Nasiba Sarwari
Nasiba Sarwari
Nasiba Sarwari
Nasiba Sarwari
Nasiba Sarwari
Nasiba Sarwari kom från krigets Afghanistan till Brandbergen 2006. Efter över tio år i landet är det dags – om ett år går hon till valurnan i Haninge för första gången.

Hon är intresserad, till och med förväntansfull.

Valdagen i september 2018 blir en dag att minnas för Nasiba Sarwari.

Jag vågade inte gå till centrum och handla.

Nasiba Sarwari minns sin första vinter i Brandbergen

Mitt i träffar Nasiba Sarwari på Poseidons torg utanför Haninge kulturhus. Här läser hon svenska och får läxhjälp två dagar i veckan.

– Jag kollar nyheterna och ser hur partierna går upp och ner. Jag kommer välja de som vill ta hand om alla människor, oavsett religion, sexualitet och bakgrund. Jag har tänkt på S, men det kan också bli L.

Integrationen och jobben är det Nasiba är mest intresserad av. Hon och mannen flydde från bomber och talibaner i Afghanistan, och Nasiba tycker det är fel att Sverige börjat deportera afghaner.

Minns första vintern

– Sverige skickar dessa människor tillbaka till bomber och krig, säger hon.

Nasiba minns första vintern i Brandbergen. Det var ensamt och mörkt.

– Jag vågade inte gå till centrum och handla. Jag förstod inte vad ”hej” betydde, säger hon.

Jag hade önskat att jag lärt mig språket snabbare

I dag har Nasiba blivit Haningebo ”på riktigt”. Hon är svensk medborgare sedan några år tillbaka och har inga planer på att lämna Brandbergen.

Konstgräsplanen, Brandbergsskolan, fritidsgården, biblioteket och Torvalla. Mycket är bra för sonen här, menar Nasiba.

Jobbar och studerar

Hon jobbar som undersköterska samtidigt som hon studerar. Och hennes svenska är bra.

– 25-åringar som kommer till Haninge vill snabbt lära sig språket och jobba, jag kom själv till kommunen i den åldern, men i stället hamnade jag i olika praktikperioder. Jag hade önskat att jag lärt mig språket snabbare.

Men gruppen på mellan 40 och 50 år, varav de flesta är kvinnor som kanske aldrig studerat i hemlandet, sätts ofta i SFI-studier i tio år utan att något händer, menar Nasiba.

– Där ställer skolan inga krav, och personerna själva ställer inga krav. Det bästa vore om alla som kommer hit läste svenska samtidigt som man jobbade.