Den 1 juni 1972 lämnar Kerstin Ellström och hennes två små döttrar Dalarna och flyttade in i ett nybyggt höghus på Malmvägen.
– Jag tänkte att herregud det bor ju nästan lika många bara i min port som i min hemkommun, säger Kerstin.
Hon blickar ut mot Malmparken och mot det likadana huset på andra sidan av den upphöjda innergården.
Adressen är en annan i dag, Mässvägen, men balkongen hon står på är den samma som för drygt 50 år sedan.
– Jag har trivts bra. De har gjort ett stambyte men köksluckor och nästan allt annat i köket är kvar från 1972.
Kerstin har varit varsam och det mesta i hennes lägenhet är original sedan 1972, trots att ett stambyte har genomförts.
Stefan Källstigen
Ett hus från början
Kerstin hade bott i Stockholm några år när hon utbildade sig till fritidspedagog, så för henne var flytten ”överkomlig”. Men för döttrarna, 2 och 7 år gamla, var det en rejäl omställning att lämna glesbygd och närhet till mor- och farföräldrar för ett miljonprogramsområde helt utan nätverk.
– Det var nog ett lika stort steg för dem som det var för de första kurderna som kom hit från landsbygden i sina hemländer!
Att några av de tio husen på Malmvägen har fått nya adresser är långt ifrån den enda förändringen som har skett sedan 1970-talet. En annan är att det numera är tio separata hus.
Kerstin visar hur gången ser ut i dag i ett av husen som nu har adress Mässvägen. Förr var den sammanbunden med den breda gången under husen som fortfarande har Malmvägen som adress.
Stefan Källstigen
"En trygghet"
Från början var det ett enda, visserligen med tio olika uppgångar men alla sammanbundna av en 900 meter lång gång i bottenplanet.
Det kallades för Servicehuset och där fanns bland annat mataffärer, restaurang, apotek, systembolag, bank, förskola, skola, hemtjänst, festlokal, bastu, motionssal och fotolabb.
Gången i Servicehuset var som en affärsgata inomhus, flera år innan inomhuscentrum blev på modet på allvar.
Bengt af Geijerstam
– Och många små specialbutiker. Barnklädesbutik, radio- och tv-affär, tyg- och garn, och en fotoateljé. Begravningsentreprenör fanns inte, men allt man behövde i livet fanns i huset.
Dessutom låg en reception i mitten av huset, bemannad av tre servicevärdinnor.
Receptionen låg i mitten av Servicehusets långa gång, vid Malmvägen 12C där Klivens video & konfektyr ligger i dag.
Bengt af Geijerstam
– Det var en trygghet, särkilt när ungarna inte gick på fritids längre. De kunde lämna in sina hemnycklar i receptionen så att de slapp ha det ansvaret, minns Kerstin.
Man kunde även få hjälp med posten eller blomvattning när man var bortrest, och det gick att låna symaskin, slagborr och andra verktyg.
– Men det upphörde efter ett tag. Det sköttes nog inte av alla, det var ju ett stort hus, säger Kerstin.
Volleyboll i motionssalen på 1970-talet. I dag finns den kvar i John Matsons fastighet mitt på Malmvägen, men den står oanvänd sedan flera år. "Den är lite rökskadad efter att någon satte eld på Hyresgästföreningens lokal som låg intill", säger Kerstin Ellström.
Bengt af Geijerstam
Modern tanke
Det fanns en modern tanke bakom Servicehuset. Man tänkte sig att den tidens samhällsförändringar med allt fler yrkesarbetande kvinnor och fler pensionärer som bodde i ensamhushåll skulle ställa nya krav på gemensamma ytor i boendemiljön.
I Servicehuset fanns barnomsorg direkt i huset, och en restaurang kunde erbjuda mat för den som inte hann laga själv. Livspusslet skulle gå ihop.
– Det var väldigt unikt, och uppmärksammat i media. När jag hade bott här i ett år var tysk tv här och filmade på min dotters dagis och jag blev intervjuad, säger Kerstin.
Butiker flyttade
Men modernitet och optimism är borta sedan länge. Malmvägen brottas snarare med en negativ klang, i alla fall bland många som inte bor där. Sollentuna är segregerat och Tureberg klassas som ett utsatt område.
Ett dråpslag kom redan 1975, enligt Kerstin. Då stod Sollentuna centrum på andra sidan järnvägen klart och många av butikerna i inomhusgången flyttade dit.
– Bara små butiker som inte hade råd att flytta med blev kvar, och de självdog efter ett tag.
Samtidigt inleddes tidigt en stor omsättning på hyresgäster. I början var det ganska blandat med många studenter och innovatörer som flyttade in berättar Kerstin.
Men så skedde ett slags statusvandring när radhusområdena i Tegelhagen, Norrviken, Kärrdal och Viby blev klara. Många som kunde försvann. Det kostade under 10 000 kronor att köpa ett bostadsrättsradhus. Kvar på Malmvägen blev de som inte hade möjlighet att flytta.
Sociala problem
I mitten av 1980-talet började problem att uppstå främst i de sex åttavåningshus som vardera hade 32 ettor med kokvrå. De nästan 200 smålägenheterna blev ett slags övergångsboenden för människor med sociala problem från hela Storstockholm.
– Det var lägenheter på 18 kvadrat. Många som flyttade in mådde dåligt, en del kom direkt från Beckomberga och så, säger Kerstin.
Från början fanns en social idé med smålägenheterna. En fältgrupp från socialförvaltningen skulle stödja de boende, men det fungerade inte och det blev stökigt i området.
Huset styckades
Redan efter något år stängdes den långa gången på nätterna, men den var öppen dagtid ända till 2005.
Då skulle en totalrenovering för 1,2 miljarder kronor lyfta de slitna fastigheterna på Malmvägen. Men Sollentunahems pengar tog slut och projektet lades på is, förutom att gången styckades upp.
Här, mellan Malmvägen 12 till vänster och 14 till höger var lite av Servicehusets hjärta. Bland annat fanns receptionen där, precis i mitten av den långa inomhusgången. Men nu är gången avhuggen och husen uppstyckade, som synes.
Stefan Källstigen
– Jag tror inte på den förändringen, men samtidigt kan jag förstå den. Man kunde ju gå in i 2:an och sedan ut var som helst ända bort till 24:an. Det var inte lätt för polisen att få tag i någon som hade 100 utgångar att välja på, säger Kerstin.
Så här ser det ut i källaren under gångens mitt, där Kerstin nyss stod och pekade ut var exempelvis receptionen låg förr. Trappan som ledde upp till gången är kvar, men leder nu bara rakt upp i taket. "Här var jag så van att gå så jag slog i huvudet flera gånger i början", säger Kerstin Ellström.
Stefan Källstigen
De senaste åren har Sollentunahem sålt stora delar av det gamla Servicehuset, så nu finns där tre olika hyresvärdar och en bostadsrättsförening. Kerstin var emot utförsäljningarna. En gemenskap har gått förlorad, menar hon. Var det rent av, trots vissa brister och problem, bättre förr?
– Servicehuset var nog lite för stort, men annars var det ett perfekt hus enligt mitt sätt att se, säger Kerstin.
2021 sålde Sollentunahem två fastigheter i det gamla Servicehuset till John Mattson, bland annat 10:an där man hade sitt eget huvudkontor. I dag sitter Sollentunahem i Turebergshuset vid Sollentuna centrum, men bokstäverna syns än i den i övrigt solblekta betongen.
Stefan Källstigen