Överrumplande och vilset tills man tvingas väja för en cyklist och ramlar in i en secondhandbutik på Istedgade med øl på menyn.

Då känns allt plötsligt helt rätt.

Skoja, så lätt faller jag ikke.

Det kräver uteserveringar i nästintill varje hörn, lådcyklar i bredd, drypande fet matos, musik i övergivna bryggerier och loppisar utan Ikeaprylar. Gröna boulevarder med plats för både bollsport och vinpicknick, åtråvärda designmöbler hos såväl fattig som rik. Nya kvarter som fått liv av barnlek i sprudlande fontäner, och gamla som fått behålla sin luggslitna charm, ett myllrande folkliv bortom Strøget och Nyhavn, uppfriskande hamnbad och pampiga museer. Rosa klängrosor på nötta tegelfasader. Den kombon får mig på fall.

Göteborg i mitt hjärta men min puls höjs av den dejliga grannen i väst.

Självklart har även Köpenhamn sina skönhetsfläckar med utanförskap, droger och sitt besvärliga tungomål och svammel om "halvfjärs".   

Men som – jag tror – danskarna säger: Kærlighed gør blind.