Som inflyttad göteborgare kan jag verkligen uppskatta de rikliga badmöjligheter som finns runt om i staden. Vill man bada i havet kan man åka till Askimsbadet om man vill gå ut på en lång brygga, till Ganlet om man vill hoppa från klippor och till Smithska udden om man vill kasta av sig sina badkläder. Är havsvattnet för salt så finns det flera sjöar i Göteborg som till exempel Bergsjön, Härlanda tjärn och Sisjön.
Men det här att bada i hav och sjö för nöjes skull är ingenting som göteborgare gjort i alla tider. Snarare är det så att glada hopp från bryggan är en relativt sentida företeelse.
Hade du frågat en soldat som patrullerade bastionerna på 1600-talet om han ville ta sig ett dopp skulle han undra vad du pratade om. Samma undrande uppsyn hade du fått från en piga på Sannegården under 1700-talet eller från en industriarbetare i Haga på 1800-talet om du frågat om bad.
Kustlandskapet med sina dramatiska klippformationer betraktades länge som något vilt och främmande, som oordnat och oharmoniskt. Det var inget man eftersträvade eller ville åka till. Havet och sjöarna var något man saknade kontroll över och ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle ge sig ut och simma från en brygga på Styrsö eller Brännö.
Det är först med romantiken under 1800-talet som kusten börjar omvärderas. Konstnärskolonier bildas ute längs kustbandet och de speciella dragen i kustlandskapet görs attraktiva genom dramatiska målningar. Mer förmögna göteborgare började nu också söka sig till badorter för att testa havsbad som hälsofrämjande aktivitet, en idé som kom från England. Man badade i speciella havsbadsanläggningar i strikt organiserade former i ett bestämt antal minuter. Inte för njutningens skull, utan för att det skulle vara bra för hälsan.
Vid förra seklets intåg börjar också göteborgare i allmänhet söka sig till badplatser. Men det stora genombrottet för badande på sommaren kom i och med den första semesterlagen 1938. Semester var länge något som bara de rikaste i samhället kunde ta. För de som jobbade inom jordbruket – vilket majoriteten av de boende runt Göteborg gjorde långt in på förra seklet – och för arbetarna i de framväxande fabrikerna var semester inget som fanns på kartan.
Men från sommaren 1938 hade de allra flesta göteborgare laglig rätt till två veckors betald ledighet. Och med detta började det ploppa upp badplatser runt om Göteborg. Ett exempel är Askimsbadet, som öppnade omkring 1941. Det fungerade som Göteborgs kommunala badplats även innan Askim blev en del av Göteborgs kommun. Vid Askimsbadet kunde barn som ville komma till kusten och bada hoppa av Säröbanan. Däremot sägs det att invånarna i Askim själva föredrog att åka till Hovåsbadet.
Numera finns drygt 30 kommunala badplatser i Göteborg. Men tack vare allemansrätten så kan du cykla och bada i princip var du vill även om badföreningar på Näset försöker förhindra detta genom att sätta stängsel och ta betalt för att nyttja strand och havsvattnet.
Men det kan du faktiskt välja att strunta i. Tack vare allemansrätten kan du lugnt promenera ner till stranden och bada i vattnet utan att swisha en krona.
