Sedan kommer den där härliga delen av hösten, när träden ändrar färg, det blir krispigt i luften och pumpor klär var och varannan balkong, trappa och skyltfönster. Man behöver liksom inte romantisera eller försköna.  

Men så slår det över till regn, mörker och den föraktade vintertiden.

Plötsligt är höstens charm som bortblåst, och då finns det bara en hägrande högtid som kan rädda mig från att bli lätt bitter. Det börjar smått, jag tittar på Love Actually, kanske The Holiday. En julkopp tas fram, sen två. Jag ser någon sätta upp en ljusslinga på sin balkong och tänker stilla “då får jag ta fram ljusstaken”. Jag beundrar dess sken med julkoppen i handen och suckar nöjt. 

Jag vet att det är fel, men mitt lilla hem har redan klätts i sin julskrud. Visst tittar folk lite snett när jag konkar upp en gran för trapporna i början på november. Men medan alla “normala” människor desperat söker färg i den gråa novembermånaden kommer jag att romantisera mörker och kyla med hjälp av glögg och gran.

För när klapparna delats ut och det nya året skålats in – då dröjer det ett bra tag till innan den ljuva vårsolen förgyller vår stad igen.