Det sägs att vanans makt är stor. Men det är först på senare år som jag börjat förstå exakt hur stor – om inte helt avgörande.

För några år sedan läste jag en bok av poeten och författaren Bob Hansson – eller ah, jag lyssnade på ljudboken medan jag rensade min strumplåda.

Tårögd satt jag på sovrumsgolvet och lyssnade andlöst till en text ur boken ”Tankar för dagen: manual för ett snällare liv”.

Den beskrev så träffande hur vanorna livnär sig på trygghet, men också om hur de kan brytas, likt kistlock som slås upp inifrån. Han skriver så otroligt vackert.

”Även vanor som naggar vår livshimmel i kanterna och hindrar oss från att utvecklas – kan vara svåra att radera. Men svårt är inte samma sak som omöjligt.”

Vid den här tidpunkten höll jag dessutom precis på att sluta snusa och alla som någonsin försökt sluta snusa vet precis hur överjävlig den vanan är att bryta.

Insikten slog ner som en projektil mitt i min grusiga plastback från Ikea: Alla mina vanor, även de till synes obetydliga, kommer att ta mig till olika destinationer i livet, men frågan är om det är dit jag vill.

Bob Hansson skriver:

”Forskare påstår att 60 procent av våra dagliga beslut är gamla vanor. Det innebär att de flesta av dagens beslut – egentligen är gårdagens. Men likväl ryms det i varje dag och varje hjärna en plats för det dagsfärska. Utrymme för val som inte gagnar vår kortsiktiga känsla av trygghet – utan vår långsiktiga önskan om att växa.”

Det tänker jag ganska ofta på.

Om det var Bob Hansson som till slut fick mig att ta farväl av Knox vit portion låter jag vara osagt, men klart är i alla fall att ”vanorna tar inte hänsyn till vad vi tycker, de tar bara hänsyn till vad vi gör.”

Med en och en halv månad kvar av 2024 undrar jag: Vilken vana naggar din livshimmel i kanterna?