Återstår att dela på notan. Några poster vill ingen veta av. Och det handlar inte om småpengar. Kanske över en halv miljon.
Det är skattebetalarna i Enköping och Håbo – via den gemensamma Räddningstjänsten – som i ”worst case” ska hosta upp stålarna. Nu tror jag inte att det blir så illa. I problemet ligger ändå att räddningstjänst är en kommunal angelägenhet, till skillnad från polisen.
Allt började med ett larm den 18 december i fjol: ”Tankbil med släp har kört av vägen och vält på avfarten till rastplats Frösvi vid E18”.
Räddningstjänsten gjorde en omskakande upptäckt – tankarna var lastade med 30 ton av det giftiga ämnet fenol. Fenol??? Vänta nu, risk för frätskador, farligt att inandas, riskabelt för miljön…
Tre och ett halvt dygn senare: Tankbil och släp står på egna hjul. Blev aldrig någon katastrof.
Fler än hundra personer deltog i insatsen. De runt 20 insatta brandmännen från Enköping-Håbo förstärktes med kollegor och specialister från Uppsala, Köping och Stockholm. Plus ambulanspersonal och bärgare.
Allt borde nu vara frid och fröjd. I stället pågår en diskussion som för en utomstående betraktare verkar knepig. Vem ska betala för utrustning som förstörts – och ovanpå det: Försvunna prylar värda ett oklart antal hundra tusen.
Knepigt så det förslår: Enköping-Håbos Räddningstjänst sitter med Svarte Petter. Ändå, det råkar bara vara så att E18 går genom regionen. Och det råkar bara vara så att en giftlastad finsk långtradare välte i halkan. Just här.
På plussidan: Tankbilen hade ett schysst försäkringsbolag, som utan diskussion tog sin del av räkningen, främst för att få ekipaget på rätt köl och bort från platsen.
Läckaget av fenol blev tack och lov ringa. Med allt större ögon läser jag ändå den ekonomiska sammanställningen som gjorts av Räddningstjänsten i Enköping-Håbo.
Kollegor sitter med förstörda skyddsdräkter – på grund av att de möjligen inte sanerats på rätt sätt (av en utomstående firma). Handlar om ett dussin kemdräkter i prisklass 30 000 kronor styck. Knepigt, men lugn, det blir värre:
MSB blev av med en indikeringsutrustning (elektronisk sniffande hundnos) värd ett par hundra tusen som antagligen sorterats bland ”smittad utrustning” och gått till destruktion.
Stockholms brandförsvar står med en förbrukad tryckslang för luft till kemdykare. Kostnad: Över 100 000. Möjligen felsanerad i likhet med nämnda dräkter.
Ingen tror nog att lastbilens försäkringsbolag tar kostnader av det slaget.
Paradoxalt nog verkar det som om Enköping-Håbo är den enda av kårerna som enbart till ringa del fått utrustning förstörd. Det stora bekymret återstår för chefen Rickard Westning: Att övertyga kollegorna från övriga insatsstyrkor att var och en ska stå för sina egna kostnader.
Ett känsligt jobb med tanke på fortsatt samarbete. Min uppfattning är att frågan överhuvud taget inte ska ligga på den lokala Räddningstjänstens bord.
Självklart bör staten, som äger vägen, stå för alla extra kostnader. Olyckan vid Frösvi fick ett gott slut, men lämnar en dålig eftersmak.